Det är inkast vid egen hörnflagga. Mehmet Uzel traskar avslappnat mot bollen. Domaren viftar otåligt på Uzel. Uzel tar sats för att kasta, stannar, får en trött blick av domaren, tar ny sats, kastar. Vilmer Tyrén tar ner bollen på bröstet och skickar den upp i luften med en cykelspark så högt han bara kan. Publiken jublar så högt åt konststycket att slutsignalen sekunden senare knappt hörs. Men sedan går det upp för alla: LSK är klara för Superettan 2026. Varsitt mål av lagets fyra bästa målskyttar säkrade segern och avancemanget redan i halvtid. Skövde AIK gjorde allt de kunde och gav sig inte trots femmålsunderläge, men de räckte inte till. LSK har varit Ettan Södras bästa lag och lämnar serien för högre höjder efter den avslutande omgången nästa helg.
10 raka hemmasegrar. Där stod LSK inför lördagens drabbning. Och det var inte vilka 10 raka hemmasegrar som helst. Motståndarna har mosats på löpande band på Skarsjövallen sedan Oskarshamn vann mot ett decimerat LSK i början av maj. Nu krävdes endast en ynka seger till för att uppflyttningen skulle vara klar. Det krävdes alltså inte ännu en kross. Men, handen på hjärtat, kändes det som att det skulle bli ännu en kross bara man kom upp i någorlunda nivå och intensitet. Är man inte motiverad i en sådan här match så är man det aldrig. Detsamma gällde förstås Skövde AIK, som vid seger hade varit helt klara för Ettan även nästa år. Nå. Motivation slår klass, brukar det heta. Men motivation och klass slår motivation.
Inte helt oväntat ställde LSK upp med exakt samma elva som i segermatchen mot FC Rosengård senast. En elva som skulle låta Skövde få det hett om öronen redan från start inför de dryga 1600 personer på läktarna som bidrog till en fantastisk inramning. Här var planen tydligt att matchen skulle avgöras så snabbt som möjligt. Följaktligen bombades bollen in i SAIK:s straffområde via både inkast, inlägg, frispark och hörna redan innan två minuter hade spelats. Farligt på riktigt blev det för första gången efter tre minuter när Alex Mortensen ryckte sig fri på kanten och drog till ett lågt avslut från snäv vinkel som gick en bit utanför bortre stolpen. Efter insparken som följde blev det några sekunders kamp och flipperspel vid mittlinjen innan bollen landade hos dagens store härförare Filip Ambroz, som drog på en volleypassning på en touch i djupet. Linus Carlstrand såg misstänkt offside ut när han blev sopren, men ingen flagga i vädret från assisterande. Är det något vi kan vara säkra på är det att Carlstrand inte missar frilägen, och det var följaktligen inget snack om saken när han smällde in volleyn i målvaktens högra hörn för att kuta ner och göra en klassisk karatespark mot hörnflaggan och fira ledningsmålet. Nyfiken på offsidesituationen tog undertecknad en omedelbar titt på reprisbilderna, och minsann, skövdeförsvararen tar ett steg upp i banan vid exakt fel tidpunkt när han försöker ställa Carlstrand offside. Assisterande stod precis i linje och var det offside så rörde det sig om någon centimeter snarare än den meter man kunde ana vid en första anblick.
Man ska inte ta ut något i förskott, men nu var den där nollan spräckt. Det fanns alltså bara ett sätt matchen kunde sluta på? Nja. Skövde åt sig faktiskt in i matchen och spelet blev för en stund nästan helt jämnt. LSK arbetade dock väldigt förtjänstfullt i försvarsspelet och de röda fick aldrig tid att andas med boll då LSK-spelarna var på som iglar så fort en bortaspelare hade bollen. Utefter dessa förutsättningar får man ändå säga att SAIK gjorde det bra när de höll ner underläget till ett mål och dessutom tog sig in i straffområdet vid några tillfället. Skulle man kunna upprätthålla den här matchbilden hade man kanske med lite tur (ok, en hel del tur) kunnat få med sig en poäng. Så blev det inte. Efter 25 minuter hakade Sargon Abraham upp Lukas Lindholm-Corner på mittplan och hemmalaget kunde flytta upp i och med frisparken som tilldelades. Återigen var det Ambroz som stod för leveransen in i boxen. Tyrén mötte med pannan men fick nog inte den bana på bollen han hade önskat då den flög nästan rakt upp i luften och in i högen av spelare. I den nämnda högen lyckades så småningom Filip Örnblom komma först på bollen och sparka den uppåt, bakåt tillbaka till Tyrén. Motståndarnas Enock Kwakwa insåg faran för sent när han försökte rusa in och skalla bort bollen framför Tyrén som kunde ta ner bollen på bröstet, ta ett steg inåt och dunka bollen tillbaka ner vid målvaktens högra stolpe. Det var tillräckligt för att bortatränaren Charbel Abraham skulle anse att Kwakwa hade spelat färdigt för dagen och ersatte honom med Marc Agerborn.
NU kändes det faktiskt avgjort. Kontrollen var inte total, men så pass betydande att det var svårt att se hur Skövde skulle reda ut det, ens med en rejäl skopa tur. Matchbilden blev också drastiskt förändrad, då LSK om möjligt fylldes med ännu mer tändvätska och självförtroende. Det tog heller inte många minuter innan ett inkast från Samuel Ohlsson inte togs undan av försvaret bättre än att Filip Ambroz kunde dra på ett skott med vänsterfoten. Skottet fastnade i blocket och landade hos Daniel Lagerlöf. Lagerlöf försökte vända bort försvarande Elmar Abraham men lyckades inte riktigt utan vände istället utåt och drog på ett skott. Det var skövdeförsvaret till synes inte alls beredda på då man inte hade tänkt över saker såsom att plocka upp en eventuell retur. För en eventuell retur blev det när Lukas Corner dök upp på bortre stolpen och kunde dunka upp 3-0-målet i nättaket. Och nu var det nog ingen som trodde att det här kunde sluta någon annanstans än i Superettan.
Symboliskt var också att det var lagets tre bästa målskyttar: Tyrén, Corner och Carlstrand, som hade stått för målen. Vem är nummer fyra i den interna skytteligan? Jo, Daniel Lagerlöf. Han hade redan gjort indirekt avtryck i poängprotokollet genom en skottassist. Men det skulle bli roligare än så. Bara några minuter senare skulle en LSK-hörna nickas undan så knapphändigt att bollen landade hos en helt ren Lagerlöf utanför straffområdet som fick tid på sig att lägga bollen till rätta för att sedan panga upp bollen i det bortre krysset. 4-0 inför halvtidsvilan. En ställning som innebar att LSK som första lag i Ettan Södras tjugoåriga historia sprängde 80-målsgränsen. Inget annat lag, jag upprepar: inget annat lag, inte Mjällby 2018, inte GAIS 2022, ingen, hade innan den 1 november 2025 gjort 80 mål eller fler under en och samma säsong under Ettan Södra. Enbart två gånger har det skett i Ettan Norra (där Vasalunds rekord på 88 mål skedde under en säsong när inte mindre än tre lag släppte in fler än 80 mål). Lagerlöf fick som sagt äran att spräcka vallen, och det gjorde han med kraft och precision.
Vad kunde då andra halvlek bli om inte ett enda långt firande och väntan på slutsignalen? Det var också lite så det blev. Men Skövde, som i paus genomförde ytterligare två byten, hade fortfarande inte gett sig och gav det de kunde för att komma in i matchen. LSK var dock tyngre, snabbare och starkare och även i andra halvlek var det i gästernas straffområde som de riktigt heta chanserna uppstod. Om inte matchen var punkterad i halvtid (det var den) så punkterades den totalt en kvart in på andra halvlek när Gustav Johanströmmer-Hedin klev på från sin mittbacksplats och tog sig ut på vänsterkanten där han kunde spela bollen vidare till Mehmet Uzel hade gott om yta och tid att slå in ett lågt inspel framför mål. Alex Mortensen, som satsade på att slå sina egna rekord i antal löpmeter under en match, hade inga problem att rycka sig ifrån sin bevakning och enkelt dunka in 5-0 från nära håll.
Strax därpå var det dags för ytterligare bud på mål, men den här gången var det snabba reflexer, en gång från en försvarare och en gång från målvakten, som stod i vägen för en sexmålsledning. In på planen kom nu den evigt krigande Jesper Zetterlund och den tekniske Shakur Omar som ersatte 3-0-skytten Lukas Corner och Filip Ambroz. Den senare fick välförtjänt utmärkelsen som matchens lirare trots sina endast 65 minuter på planen. Och är man matchens lirare trots att man bara spelat två tredjedelar av den, då är man onekligen ohyggligt bra.
Det var också nära att man fick fira återkomsten till Superettan med att hålla nollan. Dessvärre satte ett konststycke från Elmar Abraham stopp för just den biten. Ett inspel kom längs marken från SAIK:s vänsterkant och Marc Agerborn kunde avsluta från nära håll. Lukas Eriksson gjorde en riktigt fin reflexräddning och bollen kunde rensas. Gästernas Oskar Lennerskog kunde bryta rensningen strax utanför straffområdet och peta bollen till Elmar Abraham. LSK:s samlade trupp var på väg att lyfta från situationen innan inne i straffområdet men hade till slut en ganska bra bit ut till Abraham som hade tid att sikta och placera in bollen i krysset, helt otagbart för Eriksson. Vi fick uppleva de enda tio sekunderna av tystnad på hela lördagen innan publiken hade skakat av sig tröstmålet och det var full glädje igen. Skövde var aldrig nära att ta sig in i matchen, men de var vid ett tillfälle nära att vara nära att ta sig in i matchen när man fick ett friläge från högerkanten. Eriksson han dock ut och parera, och vid returen vann Uzel brottningsmatchen mot skövdeanfallaren och situationen kunde avvärjas.
Trots fyramålsunderläget fortsatte SAIK att försöka etablera spel och hota. Trots att det aldrig blev farligt får man väl kalla det hedervärt, men det var inget tal om vilket som var det bästa laget på banan. LSK kunde defilera in mot mål den sista kvarten. Och sedan kom det. Ögonblicket alla hade väntat på. Under de avslutande kanske tio minuterna hade spelarna och ledarna på bänken en efter en bytt om till guldhatt och en t-shirt med en klubblogga i guld och texten Superettan här kommer grönvitt. En crossboll från gästernas backlinje blir för lång och går ut över sidlinjen nere vid hörnflaggan. Mehmet Uzel traskar avslappnat mot bollen. Domaren viftar otåligt på Uzel. ”Sätt igång spelet”, som att det gällde något. Uzel tar sats för att kasta, stannar, får en trött blick av domaren, tar ny sats, kastar. Vilmer Tyrén tar ner bollen på bröstet och skickar den upp i luften med en cykelspark så högt han bara kan. Publiken jublar så högt åt konststycket att slutsignalen sekunden senare knappt hörs.
Men sedan går det upp för alla: LSK är klara för Superettan 2026. Nu vet spelarna mycket väl att de inte kommer att lämnas i fred på en bra stund. Grindarna öppnas och publik strömmar in. Spelarna som avslutade matchen på planen förses även de snabbt med guldhattar och segertröjor och hissas en efter en mot skyn. Följaktligen kommer inte heller Joakim Jensen och Fredrik Gustafsson undan. Laget som den förstnämnde tog över när läget såg hopplöst ut att hålla sig kvar i Ettan sommaren 2024, inledde en bragdartad svit och fick sällskap av den sistnämnde på bänken under vintern. Allt annat än favorittippade (de flesta trodde nog på en mittenplacering) slog man alla tiders målrekord i serien och vann serien, till sist utan att det var något snack om saken. Att åka ur en serie har ibland visat sig vara en framgångsmetod. GAIS i ettan och Oddevold i tvåan är såna exempel, där lagen lyft mot höjder de inte sett på flera decennier. Men för LSK liknar det kanske mer Mjällby (utan att dra paralleller i övrigt). Man lyckades vara nere på botten och vända utan att åka ur, och slapp den där mellansäsongen en serie ner. Man ska inte underskatta att bygga en riktig vinnarkultur från grunden, och det har verkligen LSK gjort!
Det må vara avgjort, men än är det inte slut! Avslutar säsongen gör vi nästa helg, närmare bestämt lördagen den 8 november klockan 15.00 när säsongens sista och längsta bortaresa går till Oskarshamn. Oskarshamns AIK har kniven på strupen och behöver vinna för att vara säkra på minst kval för att hålla sig kvar i serien. LSK har å sin sida ett målrekord att jaga. I alla händelser talar det mesta för en kul och avslappnad avslutning!
Till matchens lirare utsåg matchvärden ICA Supermarket Ljungskile LSK:s Filip Ambroz och SAIK:s Sargon Abraham. Grattis säger vi till Filip och Sargon!
Startelva (4-2-3-1):
S. Ohlsson, F.Örnblom, G. Johanströmmer-Hedin, M. Uzel
D. Lagerlöf, F. Ambroz
A. Mortensen, V. Tyrén, L. Lindholm-Corner
L. Carlstrand
W. Henriksson Liljedahl, J. Vennberg, J. Zetterlund, P. Olsson, J. Liljedahl, R. Nåfors-Dahlin, S. Omar
