Så har då LSK fotbollsår 2018 lidit mot sitt slut och folkets tyckande om årets prestationer trycker på liksom att funderingar om hur det skall gå 2019 gnolar i huvet på en LSK-entusiast.
Årets försäsong började mycket lovande med många segrar och förlustfria tränings och DM matcher under L-O Mattssons ledning. L-O, som återkom till LSK som ”räddande tränarängel” hösten 2017 när laget så när höll på att åka ner i tvåan, hade blandat ihop en mycket lovande spelartrupp av gamla rävar och unga löften eller som parkerings Kjell så passande uttryckte det hela – Grabbarna verkar ha så roligt med bollen och så gillar dom visst L-O och viftande med superettantummen upp i högan sky.
När så serien drog igång borta mot Åtvidaberg i april var det en förväntansfull folkskara som knökafyllde Sunes korvbar i Skarsjöstugan för att via TV-streaming beskåda bataljen mellan de grönvita idolerna och det blåvitröda Åtvid. Knappt var vi bänkade med kaffe och bulle förrän hemmalagets målställning skakade till på en nick av ”Pangen” Jakob, men så mycket mer blev det inte förrän Robin ”Målspottare” satte sitt första seriemål i mitten av andra halvlek. Spelövertag och seger med 1-0 såg ut att hålla matchen ut men så hände det som inte fick hända. I matchens 94.e och sista minut fick Åtvid en hörna där bollen hamnade hos en blåvitröding som omarkerad kunde prickskjuta in kvitteringsbollen otagbar i Kaksas högra kryss.
Den kvitteringen och poängförlusten skulle sedan visa sig bli ett efterhängset omen för LSK under halva serien med flera tappade poäng i sista minuterna i många matcher trots hyggligt spel. När man sedan fick onödigt stryk mot Stenungsund i DM och missat avancemang i svenska cupen fick tränare L-O, nu också med värkande höft nog och lämnade sitt tränaruppdrag. Ett tillfälligt spelartränarpar Kitic och Lund fick ta över träningen och med en lyckad start kom LSK första seger i femte omgången borta mot Huskvarna. Nu skulle det väl vända trodde folket men så icke, för redan matchen därefter hemma mot nykomlingen Tvååker blev det ny försmädlig 0-1 förlust.
Men det tycktes ändå vara något nytt på gång för omgången därefter skulle LSK äntligen vända trenden på riktigt och ge storfavoriten och kommunkonkurrenten Oddevold rejält på moppe. Det skulle det flertusenhövdade folket som invaderat Skarsjövallen i hänryckande sommarväder verkligen få se. Musikkår med dansare ackompanjerade av stadslagets färgsprakande Bohus Bataljon och landsbygdslagets färgfacklande Traktorgäng drev upp stämningen till kokpunkt när matchen drog igång. Det blev full fart framåt på direkten med nick i ribben av spelartränare Kitic som visade vägen för ett landsbygdslag som körde över stadslaget med förkrossande 4-1 till landsbygdsfolkets oförställda glädje.
Men ånyo skulle det visa sig vara ett så kallat ”tomtebloss”, för omgångarna därefter blev det två raka uddamålsförluster mot Karlskrona och Oskarshamn. Ett nytt ”tomtebloss” såg dock dagens ljus med segrar mot Grebbestad och Ängelholm och oavgjort med sargad elva mot Skövde. Men det ”tomteblosset” tvärsläcktes på självaste sommarssolståndsdagen med ett svidande 4-1 nederlag mot Utsikten. LSK var i rejäl utförsbacke, så in med ny tränare skrek folket för ett LSK som efter halva serien oroväckande närmat sig nedflyttningsstrecket med bara 16 poäng.
Skriket blev bönhört kan man säga och inför 16.e omgången mot slutliga seriesegrarna Mjällby hade LSK ikonen Jörgen Wålemark tagit över tränarjobbet och folket jublade över det som därmed blev den riktiga vändningen och resan uppåt i tabellen. På höstens femton omgångar gick LSK obesegrade under 14 omgångar med enda förlusten mot stadslaget Oddevold som på Rimnersvallen i en grinig match med många gula kort, där självaste LSK föredettingen Johan Patriksson fick gult kort på avbytarbänken, kunde snubbla in 1-0 med hjälp av ett LSK-ben som ställde Kaksa. Det som kanske minns och njuts bäst av höstens prestationer var nog revanschen mot Utsikten som fick sig en riktig 5-0 förnedring med bland annat hattrick av ”Atleten” Udo. Serien avslutade LSK med att i sista omgången hemma säkra en uddamålsseger mot Skövde i sista övertidsminuten då Robin på en fin passning från Hampus elegant satte bollen i nät med sitt 20.e mål för säsongen och andra raka skytteligaseger, som blev hans sista LSK-mål för en tid framåt för målskyttar står som bekant högt på transferlistan. Robins näsa för hur man får målnätet att rassla kommer att minnas länge men även Kaksas suveräna vakthållning av LSK målet under hela året kommer också att leva vidare i minnet och med förhoppning att han blir LSKare även nästa år.
LSK tolfte serieseger var därmed bärgad och en slutlig sjätteplats med 46 poäng uppnådd, höstens förlustfria matcher utom en var fullbordad och nesliga förluster glömda så folket tackade med välförtjänta stående ovationer och hurrarop och lämnade Skarsjövallen med positiva känslor över lagets prestationer och kämpatakter under säsongen och ser fram mot en spännande LSK fotboll nästa år.
För spännande kommer det att bli av årsmötesbudskapet från ”klubbhärförare” Erland Holmdals positiva spekulerande om lagets möjligheter att nå superettan nästa år liksom den fantastiska segerstämning som rådde vid den avslutningsfest klubben bjöd sina spelare, ledare, funktionärer och medlemmar på.
Nu ser folket fram mot och hoppas på att bröderna Bosse och Jörgen Wålemark med stöd från övriga i föreningsledningen, supporters och sponsorer fixar till en slagkraftig, vältränad och målinriktad spelartrupp. Då kommer säkert folkets vallfärdande till Skarsjövallen bli rekordartad för att stötta spelet på hemmaplan och följa bortamatcherna från Sune Björks korvbar. Korvbaren har blivit ett fint alternativ att följa LSK på bortaplan med även den fördelen att man får se spännande och avgörande situationer i repris för att inte tala om den goda och engagerade stämning Sune fixar till.
Gunnar på Orust,
som passar på att önska er alla krönika läsare en God Jul och ett Nytt fint och framgångsrikt LSK År!
