LSK:s damer tog emot serietvåan Helsingborgs IF på söndagsförmiddagen. I en svår match på förhand gick man helt jämnt med gästerna och fick med sig en poäng efter att ha haft ledningen två gånger.

Det ligger i tiden att storlagen på herrsidan börjar att flytta fram positionerna även på damsidan. Helsingborgs IF gjorde således sitt första besök på Skarsjövallen sedan Henke Larsson, Granen (båda målskyttar) & co var på plats 2008. I HIF:s startelva då (och även när lagen möttes 1997) fanns också Erik Wahlstedt, och såhär knappt en generation senare var det dottern Izabelles tur att äntra Skarsjövallen i HIF-tröja.

Nåväl, det är 2024 och nykomlingen Helsingborgs IF har häng på uppflyttningsplats till Elitettan och går närmast en duell med lokalkonkurrenten Eskilsminne om denna. Det var också ett snabbt och spelskickligt bortalag som vi fick se. Desto mer glädjande var det att vi också fick se ett snabbt och spelskickligt hemmalag. Tränare Mellqvist hade gjort ett antal rotationer, där Alice Hell Johansson klivit ner på högerbacken och bildade en vindsnabb kant ihop med Ella Andersson Källqvist. Samtidigt flyttades brytningssäkra Ellica Andersson in som mittback och Annie Andersson tog klivet upp som sittande mittfältare. Längst fram fick Jennifer ”Jeje” Johansson axla rollen som nia. 

Efter en fartfylld inledning var det LSK som skulle ta ledningen. Jeje fick bollen till vänster och drev in i straffområdet. Hon hade med sig Ella Andersson Källqvist centralt men alternativet att gå på eget skott var långt ifrån fel. Målvakten klarade dock och lämnade en retur som landade på fötterna på bortalagets Ebba Manglind (den som är 90-talsfotbollsnostalgiker stannar rimligen till vid det här efternamnet också) som laddade för att rensa bort bollen. Vad Manglind inte såg var att Ella Andersson Källqvist hade fullföljt sin löpning och rensningen gick rätt på Ella och in i mål. HIF skulle komma igen ganska snart och det genom en hörna som tog i ribban och studsade ner för öppet mål för anfallande helsingborgare. Resterande del av halvleken var jämn men det var LSK som skulle få sista ordet. En snabb omställning där Jeje hittade Amelia Hallberg med en djupledsboll gjorde att Hallberg kunde rycka sig fri, tvinga målvakten till en sidledsförflyttning och enkelt lägga in bollen vid vänstra stolpen.

Inte jätteorättvist, men lite av en kalldusch för HIF som bokstavligen verkade ha kallduschat sig i paus, för bortalaget kom ut med adrenalin upp till öronen i andra halvlek och satte LSK under enorm press. Det var frilägen, det var skott över från en meters avstånd och det var till och med ett mål som dömdes bort för offside inom loppet av dryga fem minuter. Tråkigt nog var det inte ett ”riktigt” anfall som skulle resultera, utan en misslyckad rensning som landade på fötterna på HIF:s Alma Larsson som kunde stöta in bollen. Oron växte på läktaren. Skulle HIF fortsätta så här så skulle LSK knappast ha möjlighet att ta poäng. Men tvärtom blev det LSK som flyttade fram sina positioner efter kvitteringsmålet. Matchen fortsatte i fartfyllt tempo och med två lag som ville framåt. De riktigt heta chanserna uteblev kanske, men på tilläggstid hade både Saga Fredgren och Wilma Wester fina skottlägen utifrån som med lite flyt hade kunnat resultera.

Vi kan konstatera att LSK återigen håller jämna steg med ett topplag, trots att man inte är helt ordinarie och att nya uppställningar provas. Den här gången var det dessutom ett topplag som var pressat att vinna för att haka på Eskilsminne i kampen av förstaplatsen. Det finns gott hopp om att LSK klättrar i tabellen framöver.

Nästa match är en bortamatch mot BK Häcken llördagen den 29 juni klockan 14.00. Vi ses då!