Många glada minnen har det blivit mot Eskilsminne de senaste två säsongerna. Under lördagen infann sig ännu ett när helsingborgslaget för tredje gången på fyra LSK-möten fick se sig besegrade med 3-0. Matchhjältar fanns det många. En av dem var Lukas Eriksson som stod för en straffräddning vid ställningen 1-0. En annan var Shakur Omar som stod för både mål och assist. Serieledningen är återtagen och nästa vecka väntar vad som kanske är årets match då vi reser till Jönköping för seriefinal. Häng på då!
Fyra förändringar stod att finna i laguppställningen jämfört med gänget som klev på planen i Huskvarna. Mehmet Uzel gjorde sin första start efter skadan vilket gjorde att Samuel Ohlsson fick flytta över till högerbacken. På mittbacken var Gustav Johanströmmer-Hedin helt kurerad från sin skada och startade bredvid Gideon Mensah och bildade det mittbackspar som oftast startat i år. På vänsterkanten fick Shakur Omar chansen efter att ha varit avstängd i två matcher, medan Linus Carlstrand var tillbaka centralt i anfallet.
En fundering inför matchen var hur mycket Eskilsminne egentligen trodde att de skulle kunna hämta. Man vann förvisso senast mot Oskarshamn, men det var till priset av avstängningar på Yonathan Getachew och Christian Ljungberg. Detta samtidigt som Skarsjövallen brukar betyda att bortalaget är totalt chanslöst. Strategiskt sett var det kanske ganska lägligt för helsingborgarna att avstängningarna kom i en match de nog hade räknat med att förlora ändå (i nästa omgång har man en monsterviktig sexpoängsmatch mot Skövde AIK). Men oddsen hade försämrats ytterligare. Starten av lördagens match stod också mycket väl att känna igen från premiären i april. Eskilsminne är bolltrygga men får kanske inte så mycket ut av det i praktiken, och den gånger de missar en sidledspassning på mitten är LSK snabbt där och hugger. Det var precis så vi tog hem poängen i våras.
LSK har dock haft lite svårt att komma ur blocken under matchinledningarna. Även om det inte märktes jättemycket, framförallt inte på resultatet, så var fallet litegrand så även idag. Redan i första minuten fick gästerna en frispark som en gulblå fick gå upp ohotad och nicka på. Frisparken var lite för löst slagen för att det skulle gå att få tillräcklig fart på den och Lukas Eriksson hann utan problem ner mot stolpen för att plocka upp den. Men mot ett lag med lite mer power i både leverans och i huvudspelet (exempelvis J-Södra) hade det kunnat sluta illa. Framåt såg det dock metodiskt ut igen, och även om det inte var hyperfarligt från början så förstod man att om matchbilden håller i sig något sånär, så kommer det att trilla in några mål. Bästa läget under första kvarten var en frispark precis vid straffområdeslinjen, vid vilken Daniel Lagerlöf träffade muren. Strax efter det att kvarten hade passerat lämnade ”Eskils” ett alldeles för stort hål mitt i straffområdet där Vilmer Tyrén kunde löpa in. Försvararna hann dock i sista stund in emellan Tyrén och målet och kunde styra till hörna. Misstaget skulle likväl visa sig ödesdigert för skåningarna. Hörnan som följde togs förvisso ganska lätt undan vid första stolpen, men blev till en rejäl höjdboll som var på väg ner vid straffområdets halvmåne. Försvarande bortaspelare gick upp men missbedömde bollbanan. Det gjorde inte Mehmet Uzel som gick upp i rygg och stötte bollen tillbaka in i straffområdet. I straffområdet var samtliga på väg från mål då Eskils lyfte sin backlinje. Den studsande bollen landade hos en felvänd Vilmer Tyrén som inte ens brydde sig om att försöka ta emot bollen. Istället gick han direkt på en låg cykelspark som satt precis invid bortre stolpen och vi var i ledningen!
I matchen mot Husqvarna blev en straff matchavgörande. Idag skulle en straff få bli Eskilsminnes chans att ta sig tillbaka in i matchen. Även den här gången var det Mensah som blev olycklig när han tacklade Teddy Bermudez nere vid kortlinjen. Korrekt? Väldigt svårt att se även på reprisbilderna, då Bermudez, Mensah och bollen mest hamnar i en hög. Att bollen är med i högen och att Mensahs tackling träffar i närheten av bollen är solklart. Huruvida träffen är på bollen först och Bermudez sedan eller vice versa är omöjligt att avgöra. Domaren stod oavsett vad nära, och han var säker på sin sak. Husqvarnas straffskytt senast var stensäker och bombade bollen ner vid Lukas Erikssons högra stolpe. När lagkapten Ohlander i Eskilsminne skulle skjuta straffen valde han andra stolpen, men i just den höjd där målvakten nästan alltid tar straffen om han går åt rätt håll. Claes Hellgren hade kallat det för ”semaforhöjd” om det handlade om handboll, då en handbollsmålvakt rör armarna som en flaggsemafor (en person, oftast till sjöss, som kan liknas vid en linjedomare med två flaggor). En fotbollsmålvakt har inte riktigt samma rörelsemönster då han måste freda ett mycket större mål och inte hade haft någon större framgång om han nöjde sig med att sprattla med armar och ben. Kanske skulle man kunna tala om ”divanhöjd”, då målvakten ligger utsträckt som på en divan, någon halvmeter upp i luften. I denna höjd slogs hur som helst straffen och eftersom Eriksson valt att gå åt rätt håll så tryckte han bergsäkert undan bollen och LSK var alltjämt i ledningen.
Moralsänkande för Eskilsminne förstås. Man har givetvis koll på att det krävs att man sätter sina chanser mot seriens målfarligaste lag om det ska bli några poäng. Och en mycket bättre chans än den från straffpunkten får man inte. Det blev däremot strax dags för en ny straffsituation när en bortaspelare gick ner precis på linjen. Det troliga kändes dock som att domaren skulle blåsa frispark, men nej. Han friade helt och situationen kunde avvärjas. Minuterna senare tvingades bortalaget till ett målvaktsbyte då Philip Mårtensson rusade ut och avvärjde en kontring men landade olyckligt och Hampus Pauli fick komma in. Pauli gjorde absolut inte bort sig, och var bland annat snabbt nere och limmade ett hårt och lågt avslut av Tyrén mot första stolpen. Inte heller kan han lastas för det som hände just innan halvtid. Gustav JH klev upp och nickbröt ett uppspel centralt i banan. Nicken prickade fötterna på Shakur Omar som kunde sticka in en boll till Linus Carlstrand som hittade en lucka i Eskils för tillfället osynkade backlinje. Man kan lätt lura sig att tro att Carlstrand var på väg ur vinkel. Eller det var han förvisso, rent geometriskt. Men bollens bana något utåt, från mål, tvingar också en målvakt till en sidledsförflyttning – och där är vi människor betydligt långsammare än både framåt och bakåt. Således uppstod en lucka vid första stolpen där Carlstrand enkelt kunde rulla in bollen, och matchen kändes faktiskt avgjord innan paus den här gången också.
Andra halvlek skulle också bli relativt händelsefattig och avslappnad. Noterbart enligt undertecknad var dock att den nykomponerade vänsterkanten med Uzel och Omar blev bättre och bättre ju längre matchen led. Det var också Omar som var närmast under första delen av andra halvan då han hade letat sig över till motsatt kant och sånär rundat målvakt Pauli. Pauli hann slänga sig på Omars fötter och det ropades på straff, men man fick nöja sig med hörna den gången. Nästa gång, då han fick en motspelare i ryggen, fick han nöja sig med inspark till bortalaget. Det gjorde förstås inte så mycket, med tanke på hur bastant grepp LSK hade om den här matchen. Eskilsminne då? Nå, de hade ett skott signerat Elliot Hintsa som hade behövt ha utförts perfekt för att kunna hitta bortre krysset, men det gick mot närmsta och där stod Lukas Eriksson. Istället skulle trean komma och den gjorde det via förra omgångens vänsterkant, som den här gången spelade till höger. Mensah lyfte en boll mot Samuel Ohlsson som skarvade vidare mot Lukas Corner. Corner gjorde sin patenterade grej och ryckte ner till kortlinjen för att banka in ett inspel längs marken. På bortre stolpen hade Shakur Omar löpt sig fri där han kunde stöta in bollen i tom bur och fira det mål som han sett så otroligt sugen på att göra hela matchen.
Första åtgärden från Jensen och Gustafsson efter det helt matchavgörande målet var att säkerställa att Filip Ambroz kan spela seriefinalen i Jönköping. Från bänken är det betydligt mer sällsynt att man drar på sig gula kort och i Ambroz ställe kom Alex Mortensen in. Som bekant är inte Ambroz och Mortensen ens avlägset samma spelartyp, så rockaden blev som följde: Mortensen till höger i anfallet, Corner över på vänster, Omar in centralt (ok, han var överallt faktiskt) och Tyrén ner bredvid Lagerlöf. Snart var dock nästan hela anfallslinjen utbytt då Jesper Zetterlund, William Nilsson och Jonathan Liljedahl gjorde pigga inhopp och visade vilken otrolig bredd vi har framåt. Och sedan, ja då var det bara den berömda transportsträckan som återstod.
Av de fyra senaste matcherna mot Eskilsminne så har tre av dem slutat 3-0 till LSK. Det måste man säga är oerhört starkt, även om just den här 3-0-segern var den klart mest väntade i trion. Det börjar nu att dra ihop sig rejält i toppen och i och med J-Södras poängtapp mot Oskarshamn senare på eftermiddagen (tacka OAIK:s målvakt Hartmanns huvud i 93:e minuten för det) är det LSK som för närvarande står som serieledare inför seriefinalen i nästa omgång. Södraseger igår och vi hade haft matchboll för smålänningarna, där de vid seger nästa söndag hade tvingats till två poängtapp på tre matcher för att LSK skulle ha en chans. Nu är situationen den omvända, och loppet är inte kört ens vid förlust. Det ska vi förstås se till att undvika, men mer om förutsättningarna inför den matchen kommer till helgen. Nu firar vi ännu en hemmaseger där det inte var något som helst snack om saken.
Till matchens lirare utsåg matchvärden ICA Supermarket Ljungskile LSK:s Shakur Omar och EIF:s Henrik Norrby. Grattis säger vi till Shakur och Henrik!
Nästa match är seriefinal då vi gästar Jönköpings Södra IF söndagen den 19 oktober klockan 16.00. Killarna behöver allt läktarstöd de kan få.
Startelva (4-2-3-1):
S. Ohlsson, G. Johanströmmer-Hedin, G. Mensah, M. Uzel
D. Lagerlöf, F. Ambroz
L. Lindholm Corner, V. Tyrén, S. Omar
L. Carlstrand
W. Henriksson Liljedahl, F. Örnblom, J. Zetterlund, P. Olsson, W. Nilsson, J. Liljedahl, A. Mortensen
NÄSTA HEMMAMATCH:
