Vitsipporna i Tjöstelsröd har sedan länge vissnat. Sångfåglarna i Ekbacken tystnat. Det är höst. Och med hösten kommer det avgörande av serielunken som får oss att ömsom förtvivla, ömsom drömma. Efter lördagens seger mot Ängelholm känns drömmen mer levande än på länge.

Solen sken på Skarsjövallen, där en osedvanligt grön höstmatta fortfarande tillåter elitfotboll. Spelarna möttes av en högljudd hemmaklack när de sprang ut på planen i denna formation:

                          Amos
Ohlsson – Mukiibi – Jatta – Uzel
                 Ambroz – Bahno
              Lilja – Zäta – Corner
                         Shears

Vår bänk, redo att göra avtryck, bestod av följande gäng:
Hermansson, Lellouch, Svernfors, Helm, Bosnic, Kannenberg

För motståndet stod Ängelholm, ledda av före detta landslagskapten Andreas Granqvist, ett lag som (precis som LSK) gått som tåget det senaste och numera befinner sig i toppen av tabellen. 

Ängelholm startar också matchen piggt. Redan i den första spelminuten vaskar man fram en hörna som slås mot den första stolpen. Där dyker en Ängelholmsspelare upp och sätter pannan till, men Amos är väl placerad och kan limma bollen. Ljungskiles första chans kommer i den sjunde minuten när Bahno håller undan sin motståndare och kommer till avslut på halvvolley. Skottet går i en fin båge och vållar Bornandersson i Ängelholmsmålet vissa problem, men efter lite fipplande kan målvakten ta hand om bollen. Någon minut senare testar Ljungskiles nya frisparksspecialist, Isaac Shears, från just en frispark. Skottet går i muren, men returen plockar Shears själv upp och går på avslut igen. Nu sitter skottet på mål men utan att hota Bornandersson. 

Den första kvarten präglas av kamp och ett lite chansartat passningsspel. Båda lagen har svårt att bygga upp några längre anfall. Men det är, i alla fall i Ljungskiles fall, inte alltid syftet. Anfallen ska gärna vara raka och snabba. Som i den 16:e minuten, när Ambroz måttar långt och precist mot Shears, som plockar ner bollen med klacken och i stort sett kommer fri. Men i skottögonblicket får Shears en tryckare i ryggen och chansen rinner ut i sanden.

Nästa stora chans kommer i den 25:e minuten, efter att Ljungskile faktiskt byggt upp ett längre anfall. Bahno avancerar med en fin kroppsfint och väggspelar sedan med Lilja. Nere vid kortlinjen tittar Bahno upp och slår ett lågt inlägg som Ängelholms målvakt tvingas stöta rakt ut i boxen, i gapet på Zäta, som kommer till avslut! I obalans kan Zäta dock inte få skottet på mål. 

Ljungskile har spelat upp sig och har ett större och större bollinnehav. Defensiven sitter bra, med firma Jatta och Mukiibi i mittlåset som lyckas avstyra flertalet anfall högt i banan. Offensivt är Ljungskilespelarna i sedvanlig ordning sugna på att utmana och ta sig förbi sina motståndare. Bahno (lugn som en filbunke med bollen) har någon soloaktion, Shears är ett ständigt hot med sin löpstyrka och teknik, och Zäta söker sig gärna ner mot kortlinjen med bollen innan han letar inspel snett-inåt-bakåt. Frågan är om det har funnits en frejdigare offensiv sedan Hasse Hagberg och Leif “Loket” Olsson bildade fruktat anfallspar i IK Götahed, jag tror knappast det. 

Strax innan halvtidsvilan är det Lilja som rycker sig loss på sin högerkant och slår ett fint inlägg. Bollen kommer strax bakom Shears, som försöker sig på en scorpionspark à la Giroud (som vann Puskas Award för årets snyggaste mål 2017). Alla grönvita hjärtan hoppar över ett hjärtslag, men Shears bollträff är någon tredjedels millimeter oren och det blir ingen Puskas Award för just denna aktion. 

När domaren blåser för halvtid kan vi konstatera att Ljungskile tagit över taktpinnen och domderar mot topplaget från Skåne! 

Den andra halvleken är fem minuter gammal när Ohlsson spelar upp fint längs sin kant till Lilja som kan måtta ett inlägg. Shears kan sånär få träff, men istället för avslut biter sig Ljungskile fast på den sista tredjedelen och kan till slut vinna en hörna. Hörnan slås av Ambroz, som har ett sådant magiskt tillslag på liggande boll, perfekt in i målområdet. Där inne hoppar 33 år unge Mukiibi högst och får träff med pannan. Nicken går i ribban och in och Ljungskile har tagit ledningen! 1-0! Hemmaklacken är i extas, men även det mer timida grönvita hjärtat bankar nog extra snabbt efter ett så viktigt mål!

Målet och hejaramsorna ger spelarna ny energi, och Ljungskile fortsätter ligga på. Bara någon minut senare dribblar sig Ohlsson in i straffområdet och skjuter! En fantastisk aktion, men skottet blockeras och Ljungskile vinner ännu en hörna (som även den blir farlig).

Ängelholm ska dock snart samla sig. Amos tvingas till en fin räddning när gästerna hotar på hörna, och Ängelholm kommer till ytterligare ett par farliga lägen. I den 67:e matchminuten byts Lilja, som har sprungit så mycket, ut, och in på planen kommer Adrian Helm. Matchbilden domineras mer och mer av Ängelholm, som tillåts ha mycket boll på LSK:s planhalva, men det lågt liggande grönvita försvaret framstår vid det här laget som en mur. 

I den 73:e matchminuten ska så Ljungskile skapa sig livsviktigt andrum. Efter en offensiv frispark kan Uzel med en karakteristisk flygande glidtackling vinna en 50/50-duell och stöta bollen till Jatta, som på ett hittar vidare till Helm. Helm tar sig fram längs sin vänsterkant innan han slår ett hårt och lågt inspel bakom den framstörtande linjen. Där, vid den bakre stolpen, dyker Corner upp och kommer kan med vristen trycka in bollen i mål!  Plötsligt står det 2-0 till de grönvita! Vilket underbart viktigt och förlösande mål! 

Men det ska inte stanna där. Endast ett par minuter senare stormar Uzel fram längs sin vänsterkant. Han slår ett långt inlägg mot Corner, som kan plocka ner bollen på bröstet. Ensam mot sin försvarare rycker Corner ner mot kortlinjen och slår ett perfekt inspel som Shears på hockeymanér kan möta med klubban i isen och stöta in vid den bortre stolpen. 3-0. 3-0!! Vilka drömminuter det här drömlaget bjuder på!

Ängelholm ska dock få till en reducering när Ludvig Carlius hos gästerna drar till från distans. Skottet sitter, mycket vackert, i klykan, och nu är det nerv i matchen igen. 3-1. Bara några minuter senare är Ängelholm nära igen, när de vackert kombinerar sig igenom det grönvita försvaret, men skottet går strax utanför, och vi kan pusta ut (för den här gången). Minuten senare rinner målskytten Carlius återigen igenom LSK:s försvar, men hans skott går över. På övertid kommer man till ytterligare en högkaratig målchans. Denna gång är det kryssribban som räddar hemmalaget. Men Ängelholm fortsätter att ligga på. I sista minuten är det Jatta som fredar den grönvita kassen när han modigt sträcker fram huvudet och blir nersparkad av Gustafson hos gästerna, som mycket riktigt blir utvisad för sitt vårdslösa spel. Någon ytterligare målmässig utdelning får inte Ängelholm, utan Amos i målet, Ljungskiles ramstarka defensiv, och hemmafansen kan gemensamt hålla emot och besegla kistan med tre poäng i. Vilken insats de står för, grabbarna!

Många var riktigt bra idag, men bäst-på-planen priset, en massa målarfärg från Penselmans Måleri, får delas av en trio: vår specielle poängspelare Lukas Lindholm Corner, vår försvarsgeneral Ronald Mukiibi, och kapten Samuel Ohlsson, där samtliga var riktigt bra matchen igenom. Grym insats killar!

Härnäst väntar ännu en viktig match på Skarsjövallen, våran borg, vårat hem, i Bohuslän. För motståndet står Tvååkers IF, ett lag som även de är indragna i bottenstriden, och därmed en match som är otroligt viktig för klubben. Vi hoppas att se just dig på plats på Skarsjövallen klockan 13:00 på lördag den 2:e November. Tillsammans hjälper vi grabbarna att plocka ytterligare poäng i denna thriller till bottenstrid. Väl mött!