Herrarnas magiska säsong avslutades på bästa sätt, med seger i DM-finalen mot Herrestads AIF. Det bjöds på både skönspel och kamp när LSK vände och vann mot gästerna från Uddevallabrons nordliga fäste.

Magisk realism är en litterär genre där gränsen mellan verklighet och fantasi suddas ut. Det är också den bästa beskrivningen av Ljungskile SK:s magiska säsong. Vi har gång på gång undrat om det vi sett ens har hänt på riktigt. Gjorde verkligen Helm det där solomålet mot Husqvarna? Var Vennbergs frispark verkligen sådär kirurgiskt placerad? Skedde vändningen mot J-Södra med tio man så som historien förtäljer? Det känns som att vi har levt i gränslandet mellan sagan och sanningen. Och nu återstod endast den sista paragrafen i kapitlet: DM-finalen mot Herrestads AIF. Skulle berättelsen också få sitt lyckliga slut? Följande sagofigurer ställdes ut på brädet:

Lukas
Pontus – Giddi – Miloš – Samuel
Ambroz – Daniel
Mortensen – Shakur – Corner
Rasheed

Herrestad inleder piggt med ett par avslut från farliga ytor, men det är inga hästesparkar direkt och Lukas Eriksson står stadigt där bak. LSK rycker upp sig! Shakur vänder ut och in på mittfältet, hittar Mortensen på djupet, som i sin tur tvingar fram en räddning. Derbytemperaturen stiger! Pontus lägger krokben på gamle lagkamraten Haidar, Ambroz delar ut en bröstvärmare, Mortensen skickar en motståndare på en flygtur och Miloš stoppar både kontring och en framstörtande HAIF:are med sin pondus. Ett derby är ett derby, även när det skiljer en division (snart två) mellan lagen.

LSK skapar sin först stora chans när Corner vinner bollen och avancerar mot mål. Målvakten kommer långt ut, och Corner väljer att chippa… men den smiter precis utanför. I stället straffas vi efter ett bolltapp, när Herrestad glider igenom våra linjer och rakar in 1–0. Trots att novembersolen sken över konstgräsplanen  känner Leguanerna en kall kår strömma genom kroppen.

Lagen går till halvtidsvila med gästerna i ledning. När de kommer ut på planen igen står Lilja där ute till höger, in istället för Rasheed.

Tidigt i andra halvlek kommer så kvitteringen, och det efter ett mönsteranfall. Mortensen skarvar ner en utspark till Shakur, som med två snabba touch gör sig fri och spelar vidare på djupet till Corner. Corner, i sin tur, släpper bollen vidare till Lilja, som kommer in till höger i straffområdet. Ett lugnt mottag, en kylig placering intill stolproten tvärs över – 1–1! Hemmapublikens jubel ekar över Bredfjället så mycket att Muntra tillfälligt vaknar till liv, där uppe i grottan. Det där anfallet gick som längs ett snöre. Omställningen, ett av Ljungskiles främsta anfallsvapen under året!

Sedan visar LSK upp ett annat av lagets signum under året: bredden i spelartruppen! Ut byts Mensah, Lagerlöf, Shakur och Corner; in kommer Vennberg, Högblom, Zäta och Zackrisson Ljung. Och inhopp­arna sätter avtryck direkt. Högblom trär igenom en progressiv passning till Zackrisson Ljung, som kombinerar fint med Zäta. Zäta driver bollen och ordnar fram en hörna. Ambroz slår den, i vanlig ordning, känsligt in i en gröt av grönvita skallar där Vennberg stiger högst och nickar in 2–1 med pondus. ”Tänk att de gick på den”, säger en gumma till sin gubbe medan de klappar vilt men ljudlöst med sina vantar. Ett annat av våra främsta anfallsvapen: Hörnorna!

Kort därpå är Mortensen nära att punktera tillställningen när han rundar målvakten, men avslutet går i stolpens utsida. 3–1 kommer likväl snart, och det är återigen efter en fast situation. Ambroz skruvar in en frispark, Miloš rivs ner i straffområdet, domaren pekar på straffpunkten. Om han faller lätt? Endast gud och Miloš vet svaret. Men medan gud är förlåtande visade Miloš ingen pardon från elva meter när han trycker straffen distinkt in vid målvaktens vänstra stolpe – 3-1! ”Nu ska det mycket till för att de ska tappa det här”, skrattar gubben till sin gumma!

Som sig bör i ett hett derby blir det lite gruff på slutet, och det utmynnar i varsitt rött kort. Herrestad forcerar och reducerar efter ett fint häng på hörna! Nu är det plötsligt nerv igen. Ett drama! Men Ljungskile spelar sig skickligt ur pressen och avslutar matchen på offensiv planhalva. Domaren blåser – och därmed är det klart. LSK skyfflar grädde på moset på sin sagolika säsong. Förutom seriesegrare kan vi nu också titulera oss distriktsmästare. Nyp mig i armen.

Nu kör vi Superettan, jubileumsåret 2026. Kanske kommer tomten med ett säsongskort till den som varit extra snäll.

På återseende!