Till Ätrans mynning i Kattegatt, åkte våra gröna segervisst glatt,
full poäng och inget annat, hade nu i folkets sinnen visst sig satt.
Match mot Falkenberg på naturgräs, en riktig godbit att beskåda,
lämnad halkig plastplan, vem klarade omställning bäst av de båda?
Som vanligt LSK:s fanclub på plats var, andra hemma i Sunes bar var kvar,
så efterlängtad öppnad, efter lång tid i covid och karantän, äntligen var.
I entrén klubbens ordförande Kristina hälsade välkommen så elegant,
för att parallellbevaka när både dam- och herrlag skulle segra så galant!
Så var det tänkt och förutspått, när matcherna drog igång sexton prick,
men direkt tycktes något fel ha gått, för spelet hackade och i baklås gick.
De våra kom ingen vart, mot gulvita Falkar under halvleks första kvart,
dryga halvtimmen man knappt närt, när dom målade med otagbar tåfjärt!
På halvlekens övertidsminut sekund den sista, satte dom så spiken i LSK:s kista,
kvittret i Sunes korvbar tappade gnista, muntergökarna sitt skägg börja rista!
Idag kom de våra inte upp i normal status, men Uba Charles var dock primus,
innan domaren blåste av förlusten, folkets kvitter när målisen luras av Linus!
Gunnar på Orust
