Inför säsongen med Anton Henriksson

Henriksson under försäsongen 2020. Arkivfoto: P. Stenbaek.

Han har gjort det många gånger. I Grebbestad, i Örgryte, i Trollhättan och i Ljungskile. Men det är i stort sett samma sak vilken klubb du än spelar med. Försäsongen. Om man, som Anton Henriksson är, inne på sin, snabbt räknat, tionde-elfte säsong som A-lagsspelare, ja då kan det här med försäsonger rätt så bra. Den biten går numer på autopilot.

Försäsongsträning har aldrig varit något ligger i något gyllene skimmer. Icke. Det är ett jäkla slitgöra i vintermörker eller bara vanligt skitväder, svinkalla kvällar utan långrör och spel på konstgräsplaner som är mer än utslitna och bäst före datumen har gått ur för flera år sedan. Till dessa yttre förutsättningar kryddar vi vardagsglamouren med skavanker, ömma ljumskar och en halvlång startsträcka innan kroppen är i fullt trim inför seriespelet. Allt är som det brukar vara i slutet av mars.

Sitter ned och tar ett snack med truppens bäst dressade spelare. LSK:s number nine. Det är baske mej stilpoäng att komma till Skarsjövallen i vit skjorta och svid en vanlig tisdag. Anton Henriksson är inne på sin andra säsong med LSK. Så han är bekväm med rutinerna på Skarsjövallen.

Första frågan. Känslan av att vara inne på din andra säsong med LSK?
– Det är bara bra. Det jag ser är att spelarna trivs väldigt bra i föreningen. Vi har en bra atmosfär, familjär kan vi med rätta kalla den. Här uppe på Skarsjövallen mår alla bra, och det gör också att spelarna faktiskt spelar bra när dom kommer till LSK. Det är skönt med den postiva känslan i gruppen.

Du förlängde tidigt ditt kontrakt. Vad var det som vägde över till en ny säsong i LSK?
Dels den genuina trivsel jag upplever i föreningen och i truppen, och att Erik Lund är tillbaka som ansvarig tränare för laget. Det avgjorde. Dessutom hade jag lite koll på att det var ett par spelare från förra säsongen som var på gång att förlänga, och det gjorde beslutet lättare.

(I dagsläget) är tio spelare kvar i truppen sedan ifjol.
– Jämfört med fjolåret då det bara var Johan Svahn som var kvar, så är det här är definitivt ett bättre utgångsläge. Bra att ha en stomme kvar att bygga på. Det håller inte att börja om från början varje år, utan man måste bygga truppen med en stomme som är kvar och kan föreningen. Det är en förutsättning om man vill vara med och kriga i tabelltoppen, om du frågar mig. Det kan bli ett bra år för oss.

Så. Det här med försäsongsupptakter och halvtråkiga träningar i skitväder är inget nytt. Hur är känslan här och nu?
– Nu närmar vi oss. Då blir det enklare. Det är snart dags för gräs och seriespelet. Men försäsongen måste göras ordentligt det är grunden för att komma förberedd.

Försäsongen så här långt; Hur är det med dig?
– Jag har haft lite skador, men inget som är allvarligt. Jag har stått över matcher, men det är ingen fara. Det är på rätt väg, sakta men säkert. Men jag erkänner det känns i kroppen att man har kört ett tag på konstgräset på Skarsjön. Det skall bli så skönt att få komma ut på gräs snart. Jag är inte den ende som längtar efter att få spela fotboll på riktigt underlag.

Sista träningsmatchen nu i helgen. Är du i fas?
– Nu låter jag som vilken tränare som helst innan seriestarten, men för min del är det i vanlig ordning att vid den här tiden av säsongen tar jag gärna ett par veckor till i förberedelser. Lite avdelningen hängslen och livrem.

Vad är din motivation och egen drivkraft efter alla år som seniorspelare?
– Att få vara med i ett bra lag att bygga vidare på något vi tror på, att tillhöra en grupp som vill något tillsammans och förhoppningsvis uppnår något bra tillsammans. Gärna en serieseger i slutet av säsongen. I år har vi tack och lov publiken tillbaka fullt ut, serien är intressant och oviss och så har vi en många roliga derbyn mot Vänersborg, Oddevold och Trollhättan, plus viktiga matcher med klassiska motståndare som IFK Malmö. Gais och Falkenberg. Det blir som bekant något helt annat när det börjar att räknas poäng i matcherna.