Nu gäller det! Termen är sliten, men nu gäller det verkligen allt när herrarna reser till Jönköping för seriefinal i Ettan Södra. En poäng före motståndarna är LSK inför matchen i duellen om vilka som ska ta direktplatsen till Superettan. Låt oss heja fram laget och se till att det är minst en poäng, men helst fyra, som skiljer lagen åt till LSK:s fördel på söndag kväll!
🕓 Lördag 11 oktober kl. 16:00
📍 Stadsparksvallen, Jönköping
Begreppet seriefinal används ibland kanske lite väl frikostigt när det handlar om match mellan laget som leder tabellen och laget som ligger tvåa. Vad gäller en final kan man tycka att något av följande villkor ska föreligga: 1. det är final i ordets rätta bemärkelse, alltså den sista matchen för säsongen, eller 2. det står verkligen något på spel när lag 1 och lag 2 möts. Skulle exempelvis Mjällby och Hammarby mötas i kommande omgång i allsvenskan hade det nästan varit lite fånigt att kalla det seriefinal med tanke på hur många poäng Mjällby är före. Det här, däremot, är SERIEFINAL. Även om kampen om vem som vinner serien inte kan avgöras slutgiltigt (det kan inte ens avgöras att det blir något av dessa båda som vinner serien) så kommer vinnande lag att hamna i en rejäl pole position.
Om Jönköpings Södra IF
J-Södra, som laget kallas, har ett sällsynt rekord. De är nämligen det laget som varit borta längst från Allsvenskan för att sedan återvända. När man åkte ur Allsvenskan 1969 skulle det dröja ända till 2016 innan man var tillbaka igen. Det här rekordet var faktiskt inte alldeles långt borta från att slås under 2024 när Sandvikens IF (i Allsvenskan senast 1962) länge låg och högg på toppositionerna i Superettan. Det finns förstås många sätt att värdera det här. Å ena sidan skulle man kunna säga att det inte är så skickligt att inte ta sig till Allsvenskan på så många år trots att ambitionen och satsningarna har funnits där. Å andra sidan visar det på hur många dagsländor det har funnits i svensk fotboll som har åkt ur och aldrig kommit tillbaka, och där måste man säga att J-Södra har lyckats väl. Den senaste sejouren blev endast tvåårig och sett till de senaste 30 åren har man ett facit som är väldigt likt LSK:s med 2 säsonger i Allsvenskan och 16 säsonger i andradivisionen (att jämföra med LSK:s 17). Går man däremot längre tillbaka i tiden upphör likheterna totalt, då smålänningarna kan lägga ytterligare 10 säsonger i högstaligan och 27 säsonger i andraligan. Jämförbara blir då ett gäng andra lag från medelstora svenska städer, som IS Halmia, IFK Eskilstuna och IK Sleipner. Till skillnad från nämnda lag har alltså J-Södra bitit sig fast i elitfotbollen även i modern tid. De som minns perioden när LSK tog sig till eliten första gången minns också att namnet Jönköpings Södra var unheard of när man läste tabellerna under de dryga tio första åren. Men under ledning av gamle förbundskaptenen Olle Nordin tog man sig tillbaka och debuterade i Superettan 2006. Sedan följde ganska många år där man dansade runt platserna 10-14 och tvingades krångla sig ur ett par kval innan man till sist lyckades mejsla fram sin gyllene generation med Jimmy Thelin vid rodret. 2014 räckte man inte riktigt till mot topptrion Hammarby, LSK och GIF Sundsvall men det var tydligt att det fanns tendenser i truppen. Och en tydlig kontinuitet. Spelare som Daryl Smylie, Tommy Thelin, Fredric Fendrich och Robert Gojani hade redan funnits i klubben i många år, eller ”i värsta fall” några år, och det var när dessa stod på toppen som man också skulle ta steget till Allsvenskan. Den allsvenska sejouren fick ett snöpligt slut när Trelleborgs FF:s Dino Islamovic stänkte in ett blytungt kvalbortamål på Stadsparksvallen i november 2017. Sedan dess har man inte riktigt lyckats fylla på underifrån på samma nivå. Även om man lyckades ta sig till ännu ett allsvenskt kval (2020) så var man för det mesta tillbaka runt de där platserna 10-14 och till sist tippade det över till det sämre säsongen 2023 när man slutade näst sist och en av Superettans främsta trotjänare fick lämna serien.
Profiler
I likhet med AFC Malmö är J-Södra bitvis lite av en elefantkyrkogård. Elefanterna i fråga är dock lite mer lokala här då de representerat en eller flera smålandsklubbar på hög nivå. Lagkapten Jonathan Drott tillhörde förvisso J-Södra mellan 2012-2014 men har framförallt profilerat sig som mångårig Österspelare. Dzenis Kozica har tillhört både J-Södra och Öster tidigare men var kanske framför allt en av de som tog tiki-takan till Sverige i och med IFK Värnamos entré i Superettan 2011. Sebastian Crona var också en sväng i Öster men är den i gänget som stannat längst i J-Södra, medan sommarnyförvärvet Mattias Johansson är från Jönköping men slog igenom i Kalmar FF för 15 år sedan. Apropå Jönköpingsprodukter är naturligtvis bröderna Hugo (mittback) och Linus Lyck (intern skyttekung) värda att nämna, liksom Hugos mittbackskollega Arvid Eriksson. Det är trots allt bakåt som man visat sig klart vassast i serien.
Jönköpings form
Den måste klassas som god. På de senaste fem matcherna har man tagit 11 poäng. Detta är endast en poäng färre än LSK, Norrby och Hässleholms IF under samma period. Just denna enda poäng är vad som skiljer mellan lagen inför söndagens nagelbitare. Senast gick man ett mållöst smålandsderby mot ett fysiskt Oskarshamns AIK, och fick sånär in sin egentligen enda riktigt heta chans när Linus Lyck på tilläggstid prickade målvakten i huvudet och fick bollen ut till hörna.
LSK:s form
Hemmaformen är brutal, och utan att veta går segerraden så långt tillbaka att antagligen bara Norrby kan mäta sig med den. Borta har det sett trögare ut på sistone, även om det totala poängsnittet på bortaplan inte är fy skam. Imorgon söndag gäller det att vara på tårna från start och se till att hålla tätt!
Tidigare möten:
Här talar vi om ett riktigt klassiskt superettanmöte. Och utan att gräva sig ner för djupt i statistiken ger en snabb nerdykning i minnet att det har varit ganska eller väldigt jämnt genom åren. Premiärmötet lagen emellan på Stadsparksvallen 2006 vanns av hemmalaget med 2-1 medan LSK tog sin första inbördes poäng när höstmötet på Skarsjövallen slutade 1-1. En manstark klack hade slutit upp på klacken första maj 2007 när LSK för första gången vann mot smålänningarna. Undertecknad tog tåget från södra Sverige tidigt på morgonen och möttes av att frasen ”EU ger oss bara skit, vi vill inte höra dit” skanderades vid centralstationen innan det bar av till Stadsparksvallen och en 2-1-seger som i mångt och mycket banade vägen för att LSK skulle ta sig upp i Allsvenskan den gången. När LSK var tillbaka i Superettan igen 2009 var en uddamålsförlust hemma mot J-Södra istället något som bidrog till den rejäla sladdningen den våren, vilket räddades upp rejält på hösten med bland annat en 5-3-seger på Stadsparksvallen. Sedan man möttes på nytt efter ”skilsmässan” 2020 har det hunnit bli tre möten. I fjol slutade vårmötet med 2-2 efter att LSK tappat ledningen två gånger om. I höstmötet fick Isaac Shears på ett skott i ryggen på en försvarare som styrdes in och skulle bli matchens ända mål och ännu en seger i Jönköping. Vårmötet 2025 har kanske de flesta färskt i minnet. Då vann LSK med 2-0 efter att Adrian Helm gjort ett mål med mycket hög klass (kika gärna på höjdpunkterna!) innan Jonathan Liljedahl stängde matchen på tilläggstid.
Truppen:
Målvakter: Lukas Eriksson, William Henriksson-Liljedahl
Försvarare: Samuel Ohlsson, Filip Örnblom, Gideon Mensah, Pontus Olsson, Gustav Johanströmmer-Hedin, Mehmet Uzel
Mittfältare: Daniel Lagerlöf, Jonatan Vennberg, Filip Ambroz
Anfallare: Jonathan Liljedahl, Shakur Omar, Vilmer Tyrén, Alex Mortensen, Linus Carlstrand, William Nilsson, Lukas Lindholm-Corner, Jesper Zetterlund
Väl mött i Jönköping imorgon!
