Sju erövrade poäng av nio möjliga får betecknas som en bra start. Inget snack. Men, för att få ett svar på hur starka denna upplaga av LSK är, kan det vara smart om alla gröna inte svävar iväg i de övre luftlagren, utan helt enkelt får vänta och se. Det är ju hyfsat många matcher kvar och så femton lag till i serien. Det kommer att hända massor i år igen.
Nu närmast är det en ny bortamatch på programmet mot Falkenbergs FF, som så sent som säsongen 2020 spelade allsvensk fotboll. Så det är dags för en ny sväng till Skarsjövallen, som idag är inbäddad i efterlängtat solsken.
Efter träningen möter vi LSK:s Daniel Garcia Olsson, som vet att helgen motståndare inte kommer att bjuda på ett dugg, utan detta blir en svår match. Men först kollar vi hur helgen varit.
Hur var påskhelgen?
– Den var fantastiskt fin. Det blev en bra start med en 5-0 seger i Lund, och detta följdes upp med tre dagars ledighet. Uppskattat av hela truppen skall jag säga. Så i stället för träning blev det påskmiddag först med min familj på lördag och sedan följdes det upp med middag tillsammans med tjejens familj på söndag. Jag är helnöjd med helgen, och det är bara skönt att dra igång igen med träningarna.
Hur är det att LSK faktiskt har en försvarslinje, plus keeper, som är intakt från förra säsongens avslutning?
– Det underlättar helt klart. Det är klart enklare för oss att bli samspelta, istället för att lära känna nya lagkamrater när det är in och ut i truppen. Erik har gjort detta jäkligt bra så här långt, och man har varit bra att ta hand om oss som har kommit till LSK de sista åren måste jag säga.
Din egen säsong så här långt?
– Så här långt får jag säga att det är okay. Kroppen känns bättre än någonsin. Jag är helt fri från skavanker, och spelmässigt tycker jag det är godkänt så här långt.
Om Falkenberg borta.
– Äntligen gräspremiär, och vi skall spela på en fin arena dessutom. Vi kommer att möta ett lag som har tryck på sig, och jag är säker på att dom kommer att gå ut hårt inför sin hemmapublik.
Vem styr, ställer och gapar mest i backlinjen?
-Enkelt. Illir (Berisha) är utan konkurrens i backlinjen, men vi har en keeper längst bak som kan det där med att skrika också. Jag är definitivt inte den som gapar och skriker. Men Bergman kan gapa ordentligt han också. Jag har nog aldrig spelat tillsammans med en keeper som är så gapig som Bergman, med detta sagt att det är inget illa menat om Oliver. Men han kan också ta i….
Det är väl helt i sin ordning att keepern ligger på och styr och ställer?
– Jo, det är absolut inget fel i det. Hellre det än en keeper som inte säger ett dugg.
Och slutligen. En bra början på säsongen har vi sett. Yes. Men här skall ingen tro att idrott är bara sockersött gulli-gull. Jag vill veta vem/vilka av spelarna är det som, på träning, på match, driver på, tjatar och är obekväma och ser till att ingen jäkel i laget slappnar av och är ”fat and happy”?
– Illir är bra på den biten också. Oliver Bergman kan vara jäkligt jobbig, men med kärlek, och så får jag säga att Anton Henriksson är lurig. Han vet vilka knappar han skall trycka på för att få igång någon, men egentligen är inte det här laget det mest högljudda jag spelat i.
Bland mistlurar och mittbackar.
Anders ”Melker” Antonsson
