Folksurret från den 19/6

Folkets gnägg på Åbyvallen, när LSK gav Lindomepojkarna på skallen.

Det fick ett femtiotal LSK-fans till slut avnjuta, stundtals i regn sommarlördan den varma.
Matchen var flyttad till Åbyvallen, då Lindomelägdan var under omläggning, gubevars!
Ingen ville ju påminnas om drabbningen där 2019, när LSK fick på skallen med 2-0.
Inte minst ”Medde slitvarg” och ”Johan Guldfot” och ”Tränar-Erik” som var med då.

Nu var det ett nytt ungt spelglatt LSK som skulle spela för första efterlängtade bortasegern.
Avstängningar och skador hade tagit sin tribut så full styrka saknades på avbytarbänken.
Svartvita hemmalaget startade friskt med ett par skott mot vår säkre ”Mål-Oliver”,
men sedan tog de våra över kommandot, men hade fortsatt svårt att komma till skott.

Hur vi än skrek, skjut för h-v-te! Så kom inte första skottet mot mål förrän efter en kvart.
Men det blev en riktig ”Amakatsuare”, som avslutade ett vackert anfall med en rejäl strut.
En ledning som följdes av flera bra möjligheter i folkets smak, men halvleken slutade 1-0.
Grabbarna, de unga och snabba, rörde om värre på konstgräset, så ledningen kändes OK.

Visserligen har man under ett kvarts sekel sett ett bättre LSK-lag och individuellt bättre spelare, men sällan ett så sprudlande spelglatt och fantasifullt lag som dagens herrlag.
Riktigt roligt se hur alla frejdigt och frimodigt tar sig fram och löser problemen på plan.
Man börjar riktigt tro på ”Tränar-Eriks” ord, att laget blir bättre för varje match.

Att man även får med sig ”gamlingarna” Medi och Johan i dansen på plan märks tydligt, för dom rör sig också på till synes lättare fötter och söker föryngra sin spelstil. Medi gör snurrefinter så man blir himla glad, men även ibland lite fundersam hur det skall sluta.
Ibland drämmer han också till bollen att folk i vägen går i däck, i dagens match kom nog vår egen Källén i vägen för en sådan kanon? att han fick halta av plan strax före halvtid.

Andra halvlek ägdes helt av hemmalaget fram till vätskepausen och kvitteringen kom också.
En frispark av bästa ”guldfotsmärke” rådde vår säkre Mål-Oliver, ovanligt nog inte på.
Men med ny vätska i kroppar och ben kom de våra rejält igen och började styra spelet igen.
Hemmalaget kom dock med snabba kontringar att man fruktade för ny bortaförlust.

Så kom ”Amakatsur” med en finurlig lobb i sista övertidsminuten och gjorde sitt andra mål,
som blev LSK första bortaseger och en stabil tredje plats i serien efter tolv omgångar.
Månne Lindomes urkunder kommer ihåg Jerrings referat från OS 1936?
”Försvarande japaner, vilt slåendes japaner, japaner som hoppar, japaner som kastar sig, japaner som gör allt för att bärga segern”.

Gunnar på Orust