Folkets lilla kåseri om LSK returmatch mot Västerås SK 17/10

Nu skulle det ju hända, LSK hade fått sin gamle tränare att återvända.
Plötsligt som en blixt efter senaste smällen, kom Tor-Arne in som förlösaren.
Med nya grepp i anfall och försvar, skulle så LSK i Superettan bli kvar.
Nya ledningen det svåra läget förbättra, när VSK kom för att Skarsjövallen äntra.

Hoppet och tron att så skulle ske, luttrade folket ville först dock resultatet se.
För så hade hoppats och trotts mången gång, men oftast slutat med sorgesång.
Visst skulle en fjärde hemmaseger smaka, och skicka ”gurkorna” poänglösa tillbaka.
För hämnden vore härligt ljuv, då VSK i hemmamötet tog alla poängen som ”en tjuv”.

LSK började sin vana trogen piggt och raskt, men framför mål blev det inte så karskt.
Mitt på plan spelade man också bra, men som vanligt knöt det sig när det skulle bära å sta.
Första halvlek slutade därför mållöst oavgjort, då VSK målmaskineri också tycktes osmort.
Skulle värmande pausdryck i råkalla oktoberkvällen, få lagen att öppna målgörarspjällen?

Visst blev det så till en början, LSK tog för sig och lite ljus anades i nerflyttningssörjan.
Men VSK ville också ha ett ord med i laget, så det hårdnade till sig rejält i slaget.
Då hängde inte LSK me, VSK bjöds på två nesliga försvarsmissar så poängen for åt h-v-te!
Ny tränare och taktik slog inte in denna gång, inga mål framåt men två bakåt än en gång.

Så läget är kolsvart minst sagt, men än återstår sju matcher innan sista kortet är lagt.
Under har som bekant hänt förut, må det hända igen och spelarna kämpar till bittert slut.
Folket i karantän suttit och eländet sluppit se på plats, hoppas LSK gör en heroisk insats.
Knyt nu nävarna inför mötet i Borlänge, tryck till dalmasarna som får folket att minnas länge!

Gunnar på Orust

Höjdpunkter från matchen: