Bortskämda med många mål på Skarsjövallen blev det ”bara” 2-0 när Rosengård fick se sig besegrade i en kassaskåpssäker LSK-vinst på lördagen. Grönvitt var hetare över hela planen, bättre på allt och det var inte mycket mer för skåningarna att göra än att vända hem med en halvt hedersam förlust i bagaget. Vinsten innebär att LSK nu är en enda seger från att ta klivet upp. Medan spelarna fortsatt jobbar stenhårt för att det ska bli verklighet ska vi åskådare se till att göra allt för att hjälpa dem nästa lördag och samtidigt ta chansen att ge oss själva en oförglömlig upplevelse. Alla till vallen den 1 november!
Frågan som var den mest brännande av alla på lördagen var: skulle en LSK-seger innebära att man blev klara för Superettan? Och skulle då tankarna på detta innebära att spelarnas prestation påverkades? Svaret på båda frågor skulle bli nej. När LSK inledde matchen stod det förvisso 0-0 mellan FC Trollhättan och Jönköpings Södra, men som så många gånger annars skulle en helt jämn tillställning sluta med att J-Södra får in bollen i mål under en tilltrasslad situation och motståndarna inte lyckas få in en kvittering. Nu var det desto viktigare för LSK att vinna för att inte avståndet skulle krympa till otäcka 1 eller 2 poäng. Laget som fick chansen var nästan oförändrat från senast. Linus Carlstrand gick in i anfallet istället för Shakur Omar och Filip Örnblom var tillbaka i backlinjen istället för avstängde Gideon Mensah.
Precis som föregående hemmamatcher inleddes även denna lugnt och metodiskt. Det var uppenbart redan från start att det var LSK var klart mest påkopplade. Och det var förstås helt logiskt. Förutsättningarna för Rosengård var att man var klara för fortsatt ettanspel så länge inte Torslanda IK med 4 poäng på de 10 senaste matcherna skulle resa sig och ta tre raka segrar. Det ödet beseglades följdriktligen senare på eftermiddagen när TIK blev mosade med 5-0 i Huskvarna. Rosengårdspelarna hade nog på känn att det var klart, för något riktigt krigande fick vi inte se. Visst försökte man spela sitt spel, men det blir jobbigt på bortaplan mot en serieledare som skickar upp två gubbar blixtsnabbt i rygg på dig så fort du får bollen. Matchbilden var alltså lovande. Nu gällde det bara att få in bollen i mål. Rosengård gjorde det ofta svårt för LSK genom att ställa nästan hela laget i egen box. Sett över 90 minuter är det sällan en matchplan som går hem, då någon boll gärna studsar lite snett för försvarande lag och hamnar på en motståndarfot. Det hände för första gången i matchen efter nio spelade minuter när Lukas Lindholm-Corner kunde skarva en hög boll in i straffområdet till Linus Carlstrand som drog till på volley. Ian Pettersson i FCR-målet gjorde en fin räddning, men bollen studsade ut till Corner som tyvärr inte fick träff. Minuten senare fick Corner en ny chans då han kom fri till vänster i straffområdet men sista touchen blev lite för lång. Nu hade det verkligen börjat hetta till!
Rosengård hade det som bekant kämpigt. Varje gång man bröt en boll var den ändå strax tillbaka i och runt eget straffområde. Det blev faktiskt nästan värre för Rosengård när man väl vann bollen, eftersom lagets rörelseriktning då automatiskt blir framåt i banan. Eftersom man blev av med bollen snabbt efter nästan varje bollvinst fanns där luckor som LSK kunde utnyttja. Det var också ett läge av den typen som skulle bryta dödläget. En FCR-mittback fick ganska gott om tid på sig att sikta med en nick högt upp på egen planhalva. Bollen blev lite för hög för den omarkerade spelaren som skulle ta emot den och han kunde endast skarva den mot nästa lagkamrat. Den här gången hann Gustav Johanströmmer-Hedin in och med en brytpassning hittade han in mitt emellan två svartklädda till Linus Carlstrand som fick tid på sig att vända upp och sätta en djupledslöpande Vilmer Tyrén i friläge från mitten av offensiv planhalva. Här brukar han vara stensäker. Så vi kunde väl räkna in 1-0. Nja, även Tyrén fick bollen lite för långt ifrån sig vid sista touchen innan avslutet och Ian Pettersson kunde parera. Medvetet av Tyrén får man väl skämtsamt säga, då han ville återuppleva sitt mål från förra omgången. Returen studsade nämligen ut till höger och vinkeln blev klart sämre. Precis som i Jönköping hade han dock inga som helst problem att trycka upp bollen i nättaket och det viktiga 1-0-målet var hemma.
Sin vana trogna slog inte LSK av på takten bara för att man hade tagit ledningen. Och det skulle strax komma mer. Precis som förra gången började anfallet med en direktpassning upp i planen från Gurra JH. Alex Mortensen skarvade vidare bollen som FCR-mittbacken Backaliden kunde bryta genom att slå ut en volleypassning till vänsterbacken. Som inte fanns där. Istället kunde Mortensen ta med sig bollen i farten och rycka ner till kortlinjen och trycka in bollen längs marken där Carlstrand hade löpt in och enkelt kunde stöta in bollen från nära avstånd. Hux flux hade Rosengård en uppförsbacke som såg helt oövervinnerlig ut med tanke på matchbilden. Och matchbilden skulle hålla i sig. FCR fick stå i eget straffområde och slå ifrån sig även under resterande del av halvleken. En halvchans lyckades man dock att skapa när Cihan Sener inte riktigt nådde tillräckligt högt på ett fint inlägg och bara lyckades skarva bollen ut till ett inkast. 2-o stod det på tavlan i halvtid.
100% klart var det förstås inte. Kanske 95%, var känslan. Och Rosengård behövde delvis förlita sig på turen för att kunna vända. Men hade man väl fått in en boll vet man aldrig vad som hade kunnat hända med matchbilden. LSK har dock haft lite svårt att komma ur blocken under matchinledningarna. Siffran var otroligt nära att ticka upp i de där hundra procenten tre minuter in på andra halvlek när Corner vek in från högerkanten och rullade över bollen till Mortensen till höger i straffområdet. Här var det ingen fjösigt rulla in den vid bortre som var planen. Nej, Mortensen drämde till bollen med full kraft och Ian Pettersson kunde utan chans att reagera bara titta och lyssna när bollen smällde stenhårt i överliggaren. Det blev förvisso inte mål, men kontrollen var fortsatt total och spelet var även genom andra halvlek fortsatt centrerat runt gästernas straffområde. Några fler mål skulle det inte heller bli, åt något håll. Men ska man vara ärlig var det definitivt närmare 5-0 än 2-1. Närmast att ta laget upp i en tremålsledning efter Mortensens ramträff var inbytte Jesper Zetterlund som med vänsterfoten överlistade Pettersson när han curlade bollen mot bortre krysset. Dock dök en försvarare upp och kunde nicka undan bollen på mållinjen. Segern var i alla händelser definitionen av kassaskåpssäker.
Det visade sig alltså att det här inte var en matchboll. Men det var ett serve-ess fram till matchbollen som väntar nästa lördag den 1 november klockan 13.00 när Skövde AIK kommer på besök. Om förutsättningarna var oklara inför Rosengård är de solklara inför Skövde AIK: vinner LSK spelar man i Superettan 2026. En sån här chans får man kanske inte bara en gång i livet med tanke på att en eventuell uppflyttning skulle bli LSK:s fjärde till andradivisionen, men särskilt ofta kommer de inte. Det här vill ingen av oss missa, så nu fyller vi vallen på lördag!
Till matchens lirare utsåg matchvärden Olssons Trävaror LSK:s Alex Mortensen och FCR:s Ian Pettersson. Grattis säger vi till Alex och Ian!
Startelva (4-2-3-1):
S. Ohlsson, F.Örnblom, G. Johanströmmer-Hedin, M. Uzel
D. Lagerlöf, F. Ambroz
A. Mortensen, V. Tyrén, L. Lindholm-Corner
L. Carlstrand
W. Henriksson Liljedahl, S. Högblom, J. Zetterlund, P. Olsson, J. Liljedahl, A. Björk, S. Omar
NÄSTA HEMMAMATCH
