En klump i magen. Det här är jobbigt på riktigt, om man ser världen med gröna ögon. LSK:s herrar ligger, precis som ett gäng andra lag i serien, skrynkligt till i tabellen. Förresten, tabell och tabell. Det ser mest ut som ett jäkla träsk och det är faktisk så att med två omgångar kvar så är nio lag insyltade i nedflyttningsstriden. Tre gäng åker direkt och ett lag skall kvalspela. Livet i dessa nio lag är definitivt ingen countryclub. Måstematcherna kommer varje helg och dom slutar tydligen aldrig. Det finns absolut ingen tid att andas lugnt. Senaste matchen slog väl något av ett rekord. Men Benji Arapovic fick till en pärla på tilläggstid och alla på plats fick någon form av spel när bollen gick i mål. Två matcher kvar. Hur går det då? Inte en susning… Men det måste fortsatt krigas som skam i de matcher som LSK själva är på planen. Men det är fler matcher som kommer att påverka tabellens slutliga utseende. Jag tror nog att vi alla har upplevt lugnare säsongsavslutningar än den här.
Stilig andra halva. Damernas andra halva av säsongen blev något helt annat än den första. Åtta fullpoängare har laget grejat under höstsäsongen och tjejerna hade säkrat spel i div innan serien var över. Starkt gjort av laget som gnuggat på föredömligt under säsongen. Dessutom så kan laget för andra året i rad kalla sig Distriktsmästare.
Stort tack Jocke. Efter sex framgångsrika år som ansvarig tränare för LSK:s damer tackar Jocke Jensen för sig. Det som började med ett nystartat lag i Division 4, har efter tre seriesegrar blivit ett stabilt lag i Ettan. LSK har blivit en klubb dit ambitiösa tjejer söker sig. Men LSK:s damer har med åren också blivit en klubb där man utvecklar och ger egna produkter möjligheten att visa upp sig. Allt detta har hänt under Jocke Jensen och hans stabs ledning. Stort tack för ert jobb och fortsatt lycka till med LSK/Groheds pojkar 16.
Vi tar dom med traktorn. LSK/Grohed P17-lag har spelat strålande under kvalspelet och i helgen satte laget punkt för en suverän säsong när man besegrade Oddevold på bortaplan med 2-1. Därmed går laget obesegrade genom kvalet. Stort jobb av samtliga spelare och ledare.
När allt är enkelt. Vi är snabba att gnälla när det går dåligt för landslagen, och våra förbundskaptener är nästan undantagslöst genomusla. Det svenska herrlandslaget har som vi alla redan vet haft roligare dagar än idag. Resultaten på landslagsnivå är, enligt min åsikt, till stora delar bara en spegelbild på hur verksamheten ser ut i klubbarna och hur klubbarna tänker. Glöm nu inte att 25% av spelarna, i runda slängar, i Allsvenskan är importer. Det är drygt fyra hela trupper, eller om ni hellre vill det nästan tio kompletta startelvor. Bara där så känns det ju alldeles galet, och varenda jäkla varningsklocka borde ringa nu. Men icke alls… Ställ er frågan nu. Hur bra är detta för svensk fotboll? Hur bra är det för den så viktiga och omhuldade talangutvecklingen? Givetvis är detta i långa loppet ett nytt och förödande självbedrägeri. Det som främst händer är att många för unga spelares utveckling och för landslagsverksamheten. Jag funderade
lite över en balja java. Hur många av dessa importer är startspelare eller har ledande roller i sina resp. lag?
Var är debatten om importspelarna? Alltför många av importerna i svensk fotboll är för långt ned i näringskedjan i sina klubbar och tar heller inte en tröja i laget/alt. har någorlunda regelbunden speltid. Är detta bra för svensk fotboll? Naturligt inte. Detta är åt helskotta. Dessutom går det i linje med den omhuldade talangutvecklingen? Är det verkligen vettigt att i så många fall, år ut och år in, gå över ån efter vatten? För det är detta klubbarna gör. Om och om igen. Gladeligen dessutom. Tänk om klubbarna i våra tre högsta ligor kunde vara framsynta/modiga/förnuftiga nog och istället för att signa importer fylla trupperna med inhemska unga spelare? För hur bra kolla har man egentligen? Jag är säker på att inte ens agenterna i många fall har koll på vilken spelare eller typ av människa som man försöker sälja in. Våra 64 klubbar på herrsidan (och gärna om alla damklubbar i övre skiktet gjorde samma sak) som är sk. ”elitklubbar” har faktiskt ett ansvar för svensk fotbolls nutid och framtid. För om inte våra elitklubbar går i första ledet för våra unga spelares och ledares utbildning och utveckling så är det utslagning och avveckling som följer. Jag skulle gärna se en hållbar (det är ett modeord nuförtiden, så jag slänger in hållbart, det gillar de allra flesta fotbollsledare) och långsiktig satsning och på klubbarnas spelare och ledare från 16 år och uppåt. Gräv där du står. Utveckla och utbilda det ni redan har i klubben. Det är en jäkligt bra början.
När det skall börjas om. Tyskland och EM har vi glömt sedan länge. Nu är också kapitlet Janne Andersson över. Men ni som ev. tror att nu blir det raka vägen till segrar och mästerskapsspel får nog tänka till lite. Det är dags att bygga om och bygga nytt. Spelare skall växlas ut, andra spelare skall ersätta, och om det även blir ett adjö till 4-4-2 får vi se längre fram. Detta kommer att ta tid, och det måste få ta tid. Annars blir det heller aldrig riktigt bra.
FIFA. Ni vet den humanitära och moraliska stormakten är i särklass när det gäller självförhärligande. Nu går man ut att VM 2030 kommer att spelas i sex olika länder, på tre kontinenter dessutom. Hundra år efter det första mästerskapet i Uruguay. Men pressreleasen är inte att leka. ”När världen är delad, står fotbollen enad.” Jo då. Alla vet. All vet att det mesta går att köpa. Större delen av FIFA eller ett VM. Det är Kejsarens nya kläder om och om igen. Och alla vet vem kejsaren är. Gianni Infantino. Det är han och hans lydiga lärljungar som krattat manegen för att Saudi-Arabien skall få arrangera VM 2034. Och alla vi som trodde att det skulle bli ett sundare styre med Blatter borta ur leken har fått oss en läxa.
The shit sure did hit the fan. K.E Nilsson, UEFA och RF. Tidigt i oktober blev det en jäkla röra och till slut tackade Nilsson för sig och lämnade ordförandeposten i RF. Men vad tusan hände egentligen? Alltså inte bara i RF, utan även i UEFA? Om det var så att frågan gällde en utredning i UEFA om att Ryssland skulle släppas in på ungdomsnivå eller om det var ett beslut om att rent av släppa in ryssarna? Uppgifterna gick isär, minst sagt. Men varför skall UEFA ens göra en utredning i frågan? UEFA hade stängt av Ryssland av en klar och tydlig anledning: På grund av kriget i och mot Ukraina. Så varför ens utreda frågan i UEFA? Kriget pågår fortfarande, inget har ändrats, och människor dödas dagligen urskillningslöst och skoningslöst. Så innan kriget är över finns det väl ingen som helst anledning att utreda saken, eller ens fundera på om ryska lag skall få komma tillbaks in i gemenskapen.
Mer UEFA. Om allt stämmer så tog UEFA, i samband med att man bröt utbytet med Ryssland, juridisk hjälp för att bryta sitt samarbete med ryska bolaget Gazprom, som gått in stort i fotbollen i Europa. Hur som helst. Hösten 2023 är det tydligen fritt fram för lag i UEFA Champions League att spela med Gazprom på matchtröjan. Kolla in matchtröjorna som Röda Stjärnan, Belgrad spelar i. Om det är regelverkets brister som talar, eller om det är money talks vet jag inte, men det svider i ögonen. Och något säger mig att UEFA och Gazprom gärna krokar arm igen.
Qatar. Det är snart ett år sedan VM i Qatar började. Snacket innan, det som inte var fotbollsrelaterat, handlade om allt från gästarbetares villkor till att träffa arbetare på plats och ha dialog. Nu så här nästan ett år efteråt undrar jag stillsamt hur det står till med kontakterna mellan fotbollsfolket och gästarbetarnas representanter? Som förväntat var ju alla fina ord och utfästelser tomma. Lika tomma som man vi kunde förvänta oss.
Tröttsamt. Om man ÄR världens bästa fotbollsspelare behöver man faktiskt inte tjata om detta gång efter annan. Det sköter med -och motspelare om. När respekten finns där. Di Stefano och Pelé behövde aldrig skryta. Cruyff, Beckenbauer, Zidane, Messi lika så. Men om man INTE är världens bästa fotbollsspelare, finns fortfarande en stor möjlighet att man själv behöver säga detta när ingen annan säger orden gång efter gång. En del växer aldrig upp fullt ut. Men snart är en norrbagge jämsides och förbi, och då är den självutnämnde guden inte ens störst i Norden.
Se upp. Fotbollen har, precis som övriga samhället, nog med problem och vi behöver inga fler. Läser med förskräckelse om hur personer/agenturer med nära kopplingar till kriminella nätverk nästlat sig in och är representanter för olika idrottare. (Följ gärna tremannarmén i fotboll sthlm.) Jag hoppas att idrotten vaknar betydligt tidigare än våra politiker som i ärlighetens namn inte sett mycket komma de senaste åren. Det är plågsamt, pinsamt och kostsamt att vara naiv och lättlurad. Men som vanligt är det väldigt tyst från fotbollen i dessa frågor, och jag har förbaskat svårt att förstå varför.
Den röda näsan. Vi lever i en allt galnare värld. Idrottsledare leker politiker och fredsänglar. Clowner, gycklare och skummisar dyker alltför ofta upp i politiken. Vanligt folkvett och hederlighet känns som en detalj som inte hör till detta tidevarv. Varför tittar omgivningen bara bort? Varför röstar folk på dessa trähattar? Var är kuraget att vara rak, ingen har något ansvar och det viktiga är tydligen att se till att rädda sitt feta traktamente.
Hjältar. Avslutar gärna positivt, och vill påminna alla i och runt föreningarna i Sverige vilka hjältar vi har runt om oss. I Ljungskile (och Grohed) finns det gott om ungdomsledare, funktionärer och inte minst en stenhård styrka under Lennart Lanebys ledning som varje tisdag samlas på Skarsjövallen och jobbar några timmar, allt för att vår matcharena match efter match står välkomnande till publik, funktionärer, matchdelegater, ledare och spelare. Hatten av, och tack för en otroligt strong insats.
Anders ”Melker” Antonsson
”I´m recovering from a cold. I´m so full of penicilling that if I sneeze, I´ll cure someone”.
Tommy Cooper.
