Ljungskile SK bjöd på en dramatisk säsongsavslutning hemma på Vallen – med bländande anfallsspel, svajiga känslor, och ett kokande publikstöd. Efter tre hemmamål i första halvlek släpptes gästerna in i matchen i den andra, men till slut stod de grönvita som segrare med 3-2. Lukas Lindholm Corner blev stor matchhjälte med två mål!
I ett nordligt land med en timid befolkning finns det en liten by. Om man som italiensk turist söker sig dit är det sannolikt naturen och lugnet som lockar. Man kan ta sig till byn via landets näst-största stad, om inget jordskred svept iväg motorvägen och järnvägen inte står under evigt underhållsarbete, det vill säga. När man kliver av sitt färdmedel i byn halv fyra en helgdag i juni möts man av ett befriande lugn: här är det ju närmast tomt på människor! En ensam pensionär och en flitig näringsidkare är de enda ansikten man möter. Men så kommer ett moppegäng förbifarande, och man beslutar sig för att söka sig mot lugnare delar av det lilla samhället.
Området runt Skarsjön ska visst vara en oas av stillhet. Efter en hurtig promenad förbi hästhagar och upp för ekbackar befinner man sig plötsligt ute i vildmarken, på säkert avstånd från civilisationen. Men i takt med att man trampar vidare längs häststigen växer ett märkligt ljud i fjärran som utmanar vindens och fågelsångens hegemoni. Till en början som ett dovt muller, taktfast klappande och trummande, lite som när orcherna väcks till liv i Moria (i Sagan om Ringen). ”Che cos’è?!?”
När man kliver över en liten bäck tilltar ljudet i styrka. Nu hörs gälla skrik, jubel och rop av förtvivlan. Men framförallt: en kollektiv kör av infödingar. ”LSK är det bästa laget… Heja Heja Heja GRÖNVITT” sjunger de, och deras stämmor breder ut sig över vildmarken, eller det som skulle vara vildmarken. Här ligger ju en betongkoloss mitt ute i ingenstans!! Ett Colosseum i skogsgläntan. Hela byn verkar ha samlats i någon form av uråldrig ritual. Här, i terra incognita, där civilisationen tar slut och skogen tar vid, utspelar sig tydligen ett germanskt Gladiatorspel! ”Mamma Mia!, where am I?” mumlar man tyst för sig själv. ”Welcome to Ljungskile!” svarar en leende man i gul väst!
Let the games begin! Hemmalaget ställer ut sina gladiatorer i en välbekant spjutspetsformation (4-2-3-1):
Ohlsson, Mensah, Hedin, Uzel
Lagerlöf, Ambroz
Lilja, Tyrén, Helm
Corner
Domaren blåser i sin pipa och matchen är igång!
Inledningsvis har matchen lite svårt att sätta sig – bägge lagen står för en hel del enkla bolltapp, och det ser ärligt talat lite nervöst ut. Det är också Ängelholm som kommer till matchens första avslut, men det är en riktig Kalle Anka-träff och vi kan andas ut, samtidigt som de grönvita krigarna bestämmer sig för att lyfta både laget och spelet. Gurra driver boll förtjänstfullt, sätter iväg Helm på djupet, som är stark som en oxe när han trycker sig förbi sin försvarare och kommer ner mot kortlinjen. Inspelet bryts, men LSK kommer snart i en ny våg. Ambroz hittar ut till Lilja som slår ett inspel mot Corner. Corner har hittat ytan vid den första stolpen perfekt, men stöter bollen strax utanför! Där var det riktigt nära att vi kunde såra de skånska lejonen!
Men spelet vänder. Ängelholm är inte oävna och LSK:s försvarslinjer bryts av deras linjebrytande passningar. Vi är dock starka i det defensiva duellspelet: Lagerlöf täcker skott, Samuel nickar bort ett inlägg, och Eriksson räddar fint – när LSK tillfälligt hamnar under press! Eriksson får göra ytterligare en räddning när Ängelholm kommer till nickläge i boxen, men den plockar han enkelt i skopan. “Han måste vara seriens bästa målvakt”, hörs det på läktaren.
Så vänder spelet igen. LSK vinner inkast högt på ÄFF:s planhalva, och då kastar Uzel i vanlig ordning långt. Andrabollen plockas upp av Lagerlöf, som tar emot och går på skott… Det stoppas av en skånsk arm, och domaren pekar på straffpunkten!! “JADÅÅÅ” ropar någon dåre på läktaren, som om det redan var mål. En typisk så kallad “jinx”. Men så går Corner fram och sätter bredsidan till, och sen lyfter hela läktaren i ett kollektivt “JADÅÅÅ”. Bollen glider in i målvaktens högra hörn! ”Inte helt rättvist”, som en präktig Staffan Lindeborg skulle ha sagt – men som Glenn Strömberg skulle ha svarat: “Det skiter jag fullständigt i!!”. Vilken kyla han visar från elva meter, Corner!
Målet ger LSK energi! Corner stångas felvänd och fixar frispark på offensiv planhalva, men den sätter Ambroz rakt i enmansmuren – säkert med vilje, han skaffar därmed både inkast och tillfälligt numerärt överläge. Och på inkasten är vi farliga. Ohlsson kastar långt, Lilja skarvar, och det blir farligt framför gästernas mål. LSK letar nya anfallsvägar. Ambroz bryter och hittar ut till Tyrén, som slår ett inspel från vänsterkanten mot den första stolpen, dit Helm har letat sig in. Han får också träff med volleyn – strax utanför!! Nytt försök, men denna gången på högerkanten, dit Tyrén slår en perfekt djupledsboll som Corner kan löpa på. Han försöker snett-inåt-bakåt mot Lilja, men målvakten i Ängelholm kommer före till bollen!
LSK ger sig inte, utan man trycker de skånska lejonen längre och längre ner i banan. Mot sargen! Tyrén är aggressiv och vinner boll, petar bollen till Helm som tar ett touch innan han blir nedriven. Domaren ger fördel (får man anta) när Corner plockar upp andrabollen, viker inåt i banan, och kommer till skott… 2-0!!! Han vrider det där skottet lågt mot den första stolpen, och mycket riktigt sitter den där, vid stolproten! Vallen lyfter igen, och för andra gången för kvällen är det Corner som får det att hända. En klassaktion! Vår spjutspets har vässat siktet! “Det finns inget värre än att leda med två mål”, muttrar någon pessimist på läktaren.
Men Ljungskile har inte tänkt falla ner i banan för att försvara en ledning. Strax efter avspark hittar Corner till Tyrén som chippar bollen förbi sin back innan han fastnar i nästa led av deras försvarskedja. Hörnan från Ambroz blir farlig när deras målvakt tappar den, men i sista sekund rensas bollen undan framför grönvita fötter! Nära! Defensivt ser det också bättre ut. Samuel är följsam när han plockar upp en löpning och kan avstyra en annars farlig kontring. Gurra blockar skott två gånger om, och den andra rensningen kan Helm löpa på. Ett sus av förväntan går genom publiken. Helm möter en av Ettan Södras mest beryktade försvarsspelare, Ahmadi. Men Helm är urstark i duellen när han axel-mot-axel får sin motståndare ur balans samtidigt som han kan peta den förbi. Han kommer till läge och skjuter mot den bortre stolpen! Räddning! Corner plockar upp returen, kommer till avslut… block. Tredje gången gillt då? Nej, Corners inspel är utan adress!
LSK är dominanta nu, förtjänar ett till mål. Och det ska inte vänta på sig! LSK låser fast motståndarna efter ett inkast djupt ner på ÄFF:s planhalva. Uzel nickar bollen på måfå uppåt i banan, Lagerlöf plockar upp andrabollen. Och det är egentligen inte ett läge, inte för någon annan spelare, men Lagerlöf testar… och han skjuter hårt som s*tan, genom målet, ut på gatan! Från 25 meter så får vårt fynd till mittfältselegant drömträff, och när skottet studsar i marken kan målvakten i Ängelholm inte stå emot! 3-0!!! Det måste väl finnas något som är värre än att leda med tre mål in till halvtidsvilan, åtminstone?
Nej, ska det visa sig. Vi har knappt hunnit sätta oss efter kaffepausen förrän ett passivt LSK tappar boll på egen planhalva, och så är det reducerat… 3-1, efter ett skott från Amilon Persson på deras vänsterkant. Jaja, nu får vi vakna, tänker vi på läktaren, samtidigt som ytterligare ett bolltapp leder till ett inlägg från högerkanten, och då kan Ängelholm nicka in 3-2 från nära håll. Åh, herregud. Nu smyger den sig på, ångesten. “Nu är bensinen slut!!!” ropar “Granen” från deras avbytarbås, och LSK-spelarna ser faktiskt lite chockade ut.
Men så tar Samuel tar tag i både bollen och taktpinnen. Han tänker inte låta den här matchen tippa över i de skånska lejonens favör. Och LSK lyfter sig. Tyrén dribblar ner mot kortsidan, snett-inåt-bakåt mot Helm, som går på skott på täckande back! Farligt!
Hörna Ängelholm. Pulsklockan visar 100 slag per minut. Det blir flipper inne i straffområdet! “Hands!!”, ropar “Granen”. “Lite Andreas Ravelli-känsla på den gubben”, säger någon på läktaren.
Lilja går ut, Rasheed kommer in på planen. Rasheed har pigga ben och sticker iväg på djupet. Hans första inspel blockeras, men han vinner tillbaka bollen och hittar bakåt till Ambroz, som går på skott… strax utanför!! Samtidigt basunerar speakern Gunnar Peterson ut att Jönköping ligger under, och Vallen jublar! När vår egna föreställning är så ångestfylld känns det skönt att få en tillfällig respit, men så kommer ÄFF till nytt avslut och vi förnimmer återigen att vi är dödliga. “Jag säger som Billy M. alltid sa: varför utsätter man sig för sånt här?” hörs det från en åskådare (i den 72:a matchminuten).
Och visst undrar man ibland, varför man utsätter sig för sådant här. Men så sticker Tyrén på en förlupen boll, kommer före målvakten och blir nedriven… Adrenalinet får överhanden i kampen mot ångestkänslorna! Straff!? Domaren viftar avvärjande, samtidigt som Uzel ser att målet är tomt. Han skruvar bollen mot mål. Bollen svävar tillsammans med våra drömmar och förhoppningar mot nätmaskorna, men så bryts bollbanan bryskt av målvirket. Skottet går i ribbkrysset och ut! Herregud!!
LSK ligger på, trots att det är ÄFF som behöver göra mål. Ambroz chippar en frispark till Tyrén, som tar emot och skjuter… räddning!
Men så kommer Ängelholms stora läge. Man vinner en frispark i ett hyperfarligt läge. Det blir helt tyst på Vallen. Skottet är hårt, mot mål, men där står Eriksson i vägen! Och på returen är Uzel först och kan rensa undan. Någon stackare som blundat vågar öppna ögonen igen, det står fortsatt 3-2. LSK fortsätter att försvara sig väl; Gidde vinner en duell, Gurra rensar undan. Det grönvita försvarsverket står pall!
Vennberg kommer in på planen, ut går Helm, som har sprungit sig trött! ÄFF kommer till ett nytt läge, men nicken går utanför. Man ockuperar de grönvitas planhalva nu. Det här är lika gastkramande som belägringen av Stalingrad, menar någon på läktaren. Samtidigt gjuter fansen mod i spelarna. “KÄMPA, L-S-K” dundrar det över Vallen! Nytt inlägg. “Hands!!”, ropar skåningarna för 11:e gången. Domaren viftar avvärjande.
Och så kommer chansen, när Uzel sätter iväg Tyrén på djupet. Tyrén kommer före en utrusande målvakt och försöker peta den förbi, men ett långt ben från ÄFF:s keeper avstyr. Men bara tillfälligt! Corner fiskar nämligen upp bollen och går på avslut från halva planen, men skottet går utanför. Där var det nära att spiken i kistan slogs in. Istället kommer ÄFF i ännu en anfallsvåg. Man lyfter bollen fint på djupet, men då står Uzel för en helt sjuk brytning, en “glidtackling” två meter upp i luften, och kan på Zlatan-vis klacka bort bollen. Efter 6 minuters tilläggstid och ytterligare en Gurra-block så blåser domaren av matchen. LSK har vunnit vårsäsongens sista drabbning, och vilken sagolik föreställning vi bjöds på! “Det var inte ens jobbigt ju” säger Pontus Olsson, som strax är tillbaka på planen, med en blinkning.
Matchvärden El & Fritid/Elon utsåg LSK:s anfallsstjärna Lukas Lindholm Corner till matchens bästa spelare i hemmalaget, medan Leo Hedenberg hos gästerna fick motsvarande hedersomnämnande. Grattis killar!
“Vad heter laget som är på topp” ljuder över Vallen samtidigt som byn lämnar arenan stirrandes på sina telefoner. Jönköping har visst vänt på steken mot Trollhättan och vi får gå på sommarledighet som tvåa i tabellen. Perfekt, tänker jag. För vet ni vad? Det finns inget bättre än att jaga, och det finns inget värre än att jagas.I augusti fortsätter jakten!
Under sommarlovet kommer de sportsligt ansvariga försöka spetsa truppen ytterligare, och genom LSK Fans insamling kan du vara med och möjliggöra förstärkningar! Läs mer om det på deras plattformar!
För egen del blir detta det sista referatet för i år. Det har varit ett sant nöje att beskriva Bohusläns stolthets strävan mot eliten, men nu behöver min penna vila – och någon annans ta vid.
Tack till alla som har läst med, och på återseende!
G.A.
