Nya snedsparkar och tåfjuttar är här

April blev maj, och maj blev juni. Och äntligen något som börjar likna värme, även om det gärna kunde fått vara lite varmare. Nu är en tredjedel av serien avverkad för herrarna. Jag förmodar att vi redan nu ser ett ganska tydligt mönster om hur tabellen kommer att se fram i november. Tabellen drogs isär fort och jag misstänker att det kommer att skilja mycket mellan de nedre och de övre lagen i tabellen.

Positivt 1. LSK är med. Laget som knappt spelat hemma är med i toppen av tabellen. Tio matcher spelade, men bara tre spelade på hemmagräs. Spelet går både upp och ned, men ingen skall klaga på kämpaandan när finliret hackar.

Positivt 2. Det rör faktiskt på sig. Det finns talang i LSK. Både bland flick- och pojklagen har spelare uppmärksammats och belöning i form av både landslagsläger och distriktets utvecklingsläger. Så jag lyfter på kepsen för inte bara de uttagna, utan för alla ledare som lägger ned oceaner av tid och kraft för att utbilda och fostra spelare. Och ni andra. Fortsätt ligga i. Det kommer fler chanser. Fortsätt lyssna, fortsätt lär, fortsätt kämpa, fortsätt drömma och fortsätt lira. Ni har det bästa framför er. Jag lovar.

Undran från kön 1: Lika glad som jag var när Linus Tornblad rivstartade seriespelet med mål i parti och minut, lika bekymrad kan jag bli när jag ser att han inte varit tillgänglig för spel. Linus har inte många övermän i den här serien, och han är en attraktion när han är på humör. Hoppas innerligt att han kommer snabbt tillbaka. LSK:s offensiv är väldigt beroende av att Linus finns med på planen.

Undran från kön 2: Fusk-VM i Qatar är sisådär ett halvår bort. Hur turneringen hamnde där vet vi redan. Det krävs bara två saker. En herrans massa stålar och en handfull människor utan ryggrad. Svårare är det inte. Gästarbetare har fått sätta livet till i ofattbara mängder. Diverse människorättsorganisationer har, med all rätt, engagerat sig och tryckt på. Men min undran är. När detta VM väl är över och strålkastarna riktas åt annat håll, och när andra frågor tar över. Hur många bryr sig då om de förhållanden som gästarbetarna lever under i Qatar när vi har kommit till våren 2023…? Dessutom funderar jag i den illröda favoritfåtöljen. Kommer svenska fotbollslandslag fortsättningsvis att lägga matcher eller läger till länder typ Qatar? Det skall bli intressant att få svar på den frågan framöver i dessa upplysta PK-tider. Så här har SvFF lagt herrlandslagets januariläger om vi tittar i en backspegel daterade 2011-2020.

2011 Landskamper i Nelspriut & Kapstaden Sydafrika samt Nicosia, Cypern.
2012 Landskamper i Doha, Qatar
2013 Landskamper i Chiang Mai, Thailand.
2014 Landskamper i Abu Dhabi, Förenade Arabemiraten.
2015 Landskamper i Abu Dhabi, Förenade Arabemiraten
2016 Landskamper i Abu Dhabi, Förenade Arabemiraten
2017 Landskamper i Abu Dhabi, Förenade Arabemiraten.
2018 Landskamper i Abu Dhabi, Förenade Arabemiraten.
2019 Landskamper i Doha, Qatar
2020 Landskamper i Doha, Qatar

Jag hajar såpass att man vill ha riktigt bra yttre förutsättningar när man skall på landslagsläger. Inget konstigt i det, men tillvaron på ett landslagsläger blir väl inte helt outhärdligt på lite närmare håll i januari även om alternativen inte står som spön i backen?

Med ögonen på spännande europacupavgöranden
Idel klassiska lag såg vi i årets tre Europacupfinaler: Real Madrid, Liverpool, AS Roma, Feyenoord, Eintrach Frankfurt och Glasgow Rangers. Samtliga finallag har upplevt storhetstider och dippar. En del längre än andras. Men en sak har man genemsamt. Man inte bara längtade tillbaka till toppen. Man orkade och klarade av det. 2012-13 spelade Glasgow Rangers i skotska ligans fjärdedivision. Detta efter en jäkla härva och total ekonomisk kollaps säsongen innan. Men det fanns en väg tillbaka. 2022 spelade Rangers final i Europa League mot Eintracht Frankfurt. Det imponerar.