Likt solen i vår sköld så vet vi att det kommer komma en ny dag där vi återigen får tillfälle att skina.
LSK har, precis som för många andra, en stor plats i mitt hjärta. Det är föreningen som fostrat mig – både som fotbollsspelare och som människa. Som 8-åring satt jag på köksbordet mitt i natten för att se kvalhjältarna ankomma från Umeå och därefter simma in genom folkvimlet in på Lyckorna Brygga. Sagan om Ljungskile var därmed skriven. En saga som jag drömde om att få vara en del av i framtiden. Stoltheten över att få spela med samma sköld på matchtröjan som de stora idolerna, som sprang in på Skarsjövallen, var stor. Klubbkänslan stärktes. Något år senare, på en ungdomsavslutning, fick jag nämligen en t-shirt med LSK-emblemet på bröstet och med texten ”Ljungskiles Framtid” på baksidan. Förutsättningarna i klubben var kanske inte alltid optimala, men det stod tidigt klart för mig att i Ljungskile så måste man kämpa lite mer än alla andra – och aldrig ge sig! Dessutom var det viktigt att man tillsammans skapade en stark gruppdynamik genom glädje för att lyckas. Lärdomar som dessa bar jag tidigt med mig i livets olika skeenden.
Som 30-åring var jag i januari tillbaka i LSK. Mitt grönvita hjärta slog av stolthet att jag skulle få arbeta i den förening som stod mig så nära – med bred ungdomsverksamhet och med aspirerande seniorlag på både dam- och herrsidan. Jag kände verkligen att det skulle bli ett riktigt bra år, även om det givetvis krävdes att man verkligen fick kämpa oerhört hårt.
Saker blir dock sällan så som man tror.
I maj fick jag ett besked ett smärtsamt besked, som jag inte visste hur jag skulle hantera. Min flickvän hade fått cancer.
I mina föräldrar och bröder har jag alltid känt en stor trygghet. Samtidigt höll jag på att bygga upp ett nytt ”lag” för framtiden. I sann Ljungskileanda så var jag övertygad om att även denna match, mot cancern, skulle vi kämpa oss igenom och vinna.
Dagarna var inte bara tunga på det privata hållet. I mitten av juni ges besked om att Skarsjövallen kommer att stängas. Dagen innan midsommar är det dags för sista matchen innan stängningen. En radioreporter ber att få intervjua mig om mina tankar och känslor inför stängningen. Det går inte. Skarsjövallen betyder så mycket för så många samt bär med sig så mycket känslor och minnen. Känslorna är utanpå mig och jag väljer därför att stå på en undanskymd plats för att se matchen.
Mitt i allt mörker så väcks något som jag ser som den viktigaste delen för LSK under året. LSK:are i både byn och på andra håll i landet strålar samman på olika vis, ställer upp med ideella krafter och kämpar tillsammans för Ljungskiles bästa! Insatserna var betydelsefulla och ”lagkänslan” för LSK stärktes vilket förhoppningsvis är något att bära med sig framöver. Jag är djupt tacksam för allas insatser – hjärtligt tack!
Vändpunkten var nådd. Solen i vår sköld sken åter med sina ljuva strålar. Skarsjövallen öppnade för att ge barn och ungdomar att möjlighet att återigen få sina drömmar att bli verklighet – samt att ge värdefulla livserfarenheter långt utanför fotbollsplanen. Samtidigt hade våra representationslag gått som tåget och fick förnyad energi att vara tillbaka på hemmaplan. Damlaget var ostoppbara och tog hem serien överlägset – med ett förnyat klubbrekord; 114 gjorda mål i seriespel under en säsong! Imponerande! Inte lika överlägsna var Herrlaget, men det räckte gott och väl för serieseger även där. Därtill så avslutade trotjänaren, med nummer 24 på ryggen, spelarkarriären och hyllningarna för hans gärning i klubben kunde aldrig bli för stora.
Två seriesegrar för båda våra representationslag händer inte direkt varje säsong, så segertecknet var inte ovanligt förekommande på LSK:s Årsfest. Trots att v-tecknet har en central plats i mitt namn så hade jag tyvärr svårt att känna någon glädje. Två månader tidigare hade nämligen min flickvän förlorat matchen mot cancern. Glädjen över säsongens framgångar fick jag dessvärre inte möjlighet att dela med henne. Att hantera sorgen både var och är fortfarande idag oerhört smärtsamt och tungt. Samtidigt så fick jag mycket stöd av närstående, personer i föreningen och LSK gjorde även vardagen meningsfull.
Tillhörigheten till något och att man känner sig betydelsefull är oerhört viktigt i samhället idag. Därför vill jag framföra mina varmaste tack till alla som gjort och gör en insats för Ljungskile Sportklubb – ni är betydelsefulla! Det är tillsammans vi är starka och har möjlighet att lyckas. I samma båt, mot samma solstrålar.
Mot en ljus skinande framtid – Gott Nytt År!
Varma hälsningar,
Povel Fridefors
Klubbchef, LSK
