Man kan lugnt påstå att dagens dagens gäst i 20 frågor sett och upplevt en hel del. För nu skall vi träffa en Ljungskileprofil med inte mindre än 33 säsonger i LSK på visitkortet. Extra roligt är att han faktiskt var med i klubben då det inte fanns något som pekade på den hiskeliga resa genom det svenska seriesystemet som skulle komma. De stora insatserna gjorde han inte som spelare. Ni med lite erfarenhet och minne kommer ihåg honom som uppskattad och osjälvisk ledare under många många år. Dessutom med ett skratt och leende nära till hands.
För några år sedan satte han ned bopålarna i Falkenberg, och därför blir besöken i Ljungskile inte så frekventa, men när han nu är i byn tar han tar sig tid för en fika och ett möte kryddat med skratt och rövarhistorier från förr. Det var faktiskt svårt att få ihop frågorna när vi kom igång. För det blev en salig blandning av frågor, skratt och diskussioner.
Vi träffar en veteran som kom till LSK när de gröna inte alltid var gröna utan mellan varven gula. Det var på den tiden då de största rivalerna hette Grohed och Stenshult.
Håll i hatten nu. Idag träffar vi med stor glädje Bengt Engbratt.
1. Namn och position i klubben?
– Bengt Engbratt. Nuförtiden ingen som helst anknytning med LSK, eftersom jag sedan ett par år tillbaks bor i Falkenberg.
2. Hur hamnade du i LSK?
– Bara det är en historia för sig. Jag spelde aldrig fotboll som ung. Men jag blev värvad/övertalad av en gammal kompis, Kent Pettersson, att börja spela med LSK:s B-lag. Då var jag alltså 30 år gammal när jag gjorde min första match i LSK. Vi spelade i någon reservlagsserie som alla glömt för länge sedan. Men det var ett riktigt gott gäng med sköna killar. Innan dess hade jag spelat i Svane. Det är de enda klubbar jag varit med i. Det har bara varit grönt för min del.
3. Hur blev det Falkenberg på gamla dar??
– Mina barn bor söderut, och jag tog beslutet att flytta till Falkenberg för att vara lite närmare barnbarnen.
4. Hur följer du LSK i dag? Och hur följer du fotbollen i stort nu för tiden?
– Det har inte varit mycket LSK på senare år på grund av flytt till Falkenberg och pandemi. Men text-tv, hemsidan och en del telefonsamtal med folk i byn. Den fotboll jag ser är att jag kollar på mitt barnbarns matcher med i IF Böljan i Falkenberg. Sedan tillåter jag mig att vara bekväm och ser på Allsvenskan och Premier League på TV.
5. Din historia i LSK är lång. Det blev sammanlagt 33 säsonger med LSK. Hur började allt och vad hände sedan?
– Efter min karriär som försvarare i LSK:s B-lag började jag hjälpa Runar Riddar och Lars Erik Lundin med den då nystratade fotbollsskolan. 1984 tränade jag LSK:s damlag, som startade upp igen. Detta var tillsammans med Esko Olsson som var huvudcoach. Det var ett härligt gäng. Vi gick obesegrade genom serien. Sedan blev att träna pojklag igen, nu tillsammans med Fille Lindberg, och då var LSK tillsammans med Grohed, och det var nog den första sammanslagningen med Grohed. Nämnas skall också att Hasse Hagberg fick fram ett riktigt bra gäng och senare Tommy Olofsson med en annan kull. Det blev till slut ytterligare en comeback som ledare för damerna runt sekelskiftet, innan jag gjorde de sista åren i klubben som publikvärd på hemmamatcherna.
6. Bästa LSK-minnet?
– Det får bli några stycken. En DM- och serievinst med LSK Dam, seriefinalen och skön seger mot Åsebro i Division 4, samt kvalet mot Umeå. Tre riktigt glada minnen. Värsta minnet är det väl lika bra att jag tar också, det var en hemsk förlust mot Frölundas B-lag med 21-0. Den var inte rolig.
7. Du har sett LSK:s resa genom divisionerna på nära håll, men jag vet att du vill framhålla en person som har förbigåtts å det grövsta. Tränaren från Vänersborg som startade förändringen?
– Inget snack om att Ronny Meyerdahl är den förste ledare som kom till LSK och införde något nytt. Struktur, tidspassning, ordning och reda, noggranhet på träningarna och medvetenhet att det blir ingenting om man bara tränar lite halvhjärtat två gånger i veckan och går på krogen på lördag och kommer hem på söndag eftermiddag. Ronny var den som ökade på träningsmängden och fick några i LSK att vakna till. Det var faktiskt en perfekt timing på hans ankomst till LSK, eftersom Tommy Olofsson hade fått fram en bra kull juniorer som släpptes upp i A-truppen och dom bildade stommen i A-laget.
8. Andra LSK-ledare som borde lyftas fram?
– Jag tycker vi kan lyfta på hatten för sådana som varit osjälviska och gjort ett fantastiskt arbete när det var väldigt knappt. Lars Olof ”Offe” Larsson, Bengt-Åke Emanuelsson, Tommy Olofsson, Lennart Glans och inte minst Mona Dahlberg på damsidan. Folk skulle bara veta hur viktig Mona har varit för LSK Dam, både som spelare och som ledare. Mona är en av LSK största genom tiderna. Hon har varit lika viktig för damerna som Bosse Fagerberg har varit för herrarna. Det var fortfarande på den tiden folk som tyckte att det var lite sådär att träna ett damlag, men jag svarade alltid att titta ordentligt på hur mycket som damerna utvecklas.
9. Vad är LSK-DNA för dig?
– Att i LSK ser man varandra. Man hjälper varandra över laggränserna. Man är rak och juste. Inget fusk och annan dynga. Jag vill nämna en episod på en träning när LSK var som bäst. Det kom en ny spelare till klubben. Första träningen och killen filmade vid en situation när man spelade tvåmål. Då hände det grejer. Några lagkamrater kom direkt, drog upp honom med ett rejält tag i tröjan, ställde han på benen och spände ögonen i honom och klargjorde högt och tydligt att sådan här skit sysslar vi inte med här. Dom äldre satte folk på plats direkt när dom inte höll sig inom ramarna. Jäklar så nöjd jag var när detta hände.
10. Ta ut ett lag med riktiga LSK-profiler.
– Du har ju förvarnat mig om den här frågan, och jag har haft en närmast sömnlös natt därför. Men det blir ett rent Ljungskilelag. Inga utsocknes i den här elvan. Jag låter två målvakter dela på uppgiften. Peter Antonsson kommer ingen undan, men Tore Lundin står första halvlek. Spelsystemet blir ovanligt nog 4-4-2 för oss i Old School.
Fyrbackslingen: Conny Olsson, Jens Wålemark, Per Jensen och Micke Olsson
Mittfältet. Jan Ove Olofsson, Henrik Andersson, Bosse Wålemark och Peter Marcusson.
Anfallet: Jörgen Wålemark och Mats Strömblad.
Ni som inte hänger med i den här uppställningen bör nog fråga folk som kan LSK. Jag är inte säker på att det räcker med Google.
11. Två trios spelare skall du ta ut nu. LSK:s, Sveriges och världens bäste fotbollsspelare. Gäller även damsidan.
– Inte helt enkelt. På damsidan blir det denna trio. Elisabeth Eriksson (nu Olsson), Malin Moström och så Martha. På herrsidan säger jag Peter Antonsson, Agne Simonsson och var jag väldigt förtjust i Franske eleganten Liliam Thuram.
12. Du tränade både pojklag och LSK:s damer. Hur var det? Skillnad mellan ungdom och senior?
– Så här efteråt är jag tacksam att jag började träna pojkar innan jag tränade damerna. Dom var duktiga på att bromsa mig och få mig att ta det hela lite mer steg för steg. Det är en annan stämning i ett damlag mot ett herr-/pojklag. Dessutom, notera hur mycket ärligare det är i damfotbollen som inte filmar och förstärker som man gör i herrarna. Jag hoppas innerligt att detta otyg inte sprider sig till damerna.
13. Vilket är ditt favoritlag?
– Ett lag som sett bättre tider än nu. Manchester United.
14. Bästa arenan?
– Inte bäst men vackrast. Lysekils arena ligger fantastiskt vackert vid havet. Det läget är oslagbart.
15. Bästa match du sett?
– Ett derby på Ullevi 1965 tror jag det var. IFK Göteborg mot Örgryte. IFK leder med 2-1 i halvlek, men ÖIS vänder och vinner med 5-2 efter ett par frisparksvarianter. Det var cirka 40.000 på läktarna. Min första ”stormatch” på plats. Jag som tidigare bara sett Ljungskile spela inför den vanliga publiken på 50 åskådare.
16. Favoritmusik/läsning?
– Jag läser kollosalt mycket böcker. Väldigt mycket historia från 1900-talet. Musik lyssnar jag på också, men det är den som man växte upp med på 60-talet. Tio i topp och Kvällstoppen var fina program.
17. Smultronställe?
– Ramsvik. Det finns ett ställe där jag har fiskat en hel över tid. Fantastiskt vackert och rofyllt. Men om jag får dra till med en storstad också så säger jag Barcelona. Jättefin stad och Nou Camp är mäktigt.
18. Vem vinner Allsvenskan 2022?
– Om jag det visste. Det är oroväckande många Stockholms- och Skånelag i toppen av tabellen – och jag får väl hoppas på att det skall inträffa ett mindre mirakel på Kamratgården i Göteborg för att IFK skall få segla upp i topp.
19. Vad skall man inte lägga på tallriken när man bjuder dig på middag?
– Bruna böner funkar inte alls för mig. Det går bara inte. Sedan går allt bra. Men om du skall göra dig riktigt glad så bjuder du på en Sjötunga Walewska. Det finns nog inget bättre.
20. Drömresan går till?
– Det låter väl konstigt av en Manchester United-supporter, men jag vill åka till Liverpool och vara på Anfield Road när alla sjunger ”You´ll Never Walk Alone”. Det är mäktigt.
Tack för att du tog dig tid Bengt. Vi kanske ses på Anfield nästa gång, och oroa dig inte för sången. Jag kan texten sedan gammalt.
Vid pennan, full av frågor:
Anders ”Melker” Antonsson
