Har man mer än femtio års anknytning till en klubb räknas man med all rätt, som en inventarie. Men den här inventarien har trots alla år i byn inte LSK som moderklubb. Den äran skall i stället Älvängens IK ta åt sig. För det var där det började, men snart kom det att bli Ljungskile för den raske ynglingen.
Esko kom till byn i unga år. Först med föräldrarna som spenderade somrarna i Ljungskile. Tydligen räckte det för att avgörande beslut, för 18 års gammal blev han Ljungskilebo på riktigt och på den vägen är det.
- Namn och position/anknytning till LSK?
– Esko Olsson. Har varit med i och runt klubben sedan jag flyttade till Ljungskile 1969. Först som spelare, sedan fortsatte jag som ledare. Tränade bland annat damlaget tillsammans med Göran Olsson, var lagledare för A-laget, ungdomstränare, varit med i styrelsen, sponsrat klubben i drygt 30 år via Penselmans Måleri. Nu är jag pensionär med årskort. Sitter på östra läktaren och ser matcherna tillsammans med några kompisar. - Hur hamnade du i Ljungskile, och vad fick dig att stanna kvar?
– Jag tillbringade somrarna i Ljungskile som barn på det glada 60-talet och blev mer och mer fast i byn. Jag var här i byn innan jag börjat i skolan. Det började med en husvagn på gamla campingen tidigt på 60-talet. Och på den vägen är det. - Andra klubbar eller idrotter du sysslat med?
– Jag började spela fotboll i Älvängens IK, och det gjorde jag fram till att jag flyttade hit. Har dessutom spelatskolmästerskap i ishockey för yrkesskolor med Trollhättan. Jag fick stå i mål. Jag hade knappt något att göra för vårt lag ganska överlägset de andra, och jag var med för vi hade ingen keeper, och jag var väl inte någon ”Blixten” Henriksson på grillorna. Så jag blev ”Honken” istället. Dessutom har jag lirat lite pingis i Älvängen IK, och vann ett distriktsmästerskap, 16 år gammal, en gång i tiden. - Du har på nära håll sett inte bara hela resan, utan alla resor som klubben gjort från Bohusserien i div 5 till Allsvenskan. Vad säger du om den resan?
– Den är otrolig. Jag hittar inget annat ord. Fantastiskt att det har skett, och väldigt roligt att för egen del fått följa allt på så nära håll. Det är få förunnat att få vara med och se en sådan resa genom seriesystemet på nära håll. - LSK anno 2022. Vad säger du? Är LSK på sin rätta plats i fotbollens näringskedja? Är vi på väg ned, är vi på rätt plats, eller rentav på väg upp igen?
– Förmodligen är LSK på rätt plats just nu i näringskedjan. Money talks. Men jag hoppas på en begynnande kontinuitet i klubben och att Erik Lund kan få bygga vidare på det han börjat. - Stoltaste ögonblicket som LSK:are?
– Någonstans i skallen finns det en match som för mig, av olika skäl, tar förstaplatsen. Det är Landskrona borta 21 oktober 2007. Vinst 2-1 och David Leinar nickar de gröna till seger och LSK är i Allsvenskan för andra gången. Det var några bussar från byn som var nere i Skåne. Det blir aldrig bättre än så. Men det var fantastiskt att vara på en absolut fullspikad Tele2 Arena i Stockholm (30.000) och se LSK mot Hammarby. LSK var en man kort i dryga 45 minuter, men kämpade återigen som besatta och klarade en poäng i en mållös match. - Du får ta ut en drömelva med LSK-profiler? Det behöver inte vara ett All-Star Team. Blanda och ge bara…
– Ja, tack för den du. Det här blir inte helt enkelt. Några känns givna. Tänker på Kitic, Wilson, 2 x Wålemark och Leinar. Men ge mig ett litet break så grejar jag detta. Jag får säga att mittfältet ser riktigt bra ut.
Nicklas Svensson står i mål.
Backlinjen består av Micke Olsson, David Leinar, Christian Karlsson, Bosse Wålemark.
Mittfältet går inte av för hackor. David Wilson, Kenny Pavey, Aleksandar Kitic och Martin Smedberg-Dalence.
Framåt är det Jörgen Wålemark och Hannes Stiller. - Nämn några ledare/spelare som du tycker varit extra viktiga för klubben?
– Tränaren Rolf Tärneberg var den förste ledaren som gjorde ett riktigt bra intryck på mig. Lugn och saklig och en fantastiskt fin person. Jag och många med mig gillade verkligen Rolf. En annan ur det äldre gardet är Jan-Ove Olofsson. Alltid bra med lagkamrater, och gjorde stora insatser som osjälvisk ledare och frivillig kraft för LSK. Jan-Ove gjorde oerhört mycket bra för LSK. Lite mer nära i tid är det ett par namn jag tänker på. Janne Jönson förtjänar en stor eloge för sitt jobb i LSK, och så måste jag än en gång nämna Bosse Fagerberg. Utan Bosse, hade inte resan från div 5 Bohusserien till Allsvenskan aldrig blivit verklighet. Utan Bosse hade LSK förmodligen aldrig nått spel i div 2. Så enkelt är det faktiskt. - Vad sätter du som punkt ett om du får en önskelista över vad som behövs i LSK?
– Få ordning på organisation och ekonomi. Då får klubben trygghet. Bygg vidare med en stomme i herrlaget likt den som Jocke Jensen har i damlaget. Det har ju inte varit direkt dåligt eller hur? - Vilka spelare, svensk och utländsk är tidernas störste?
– I Sverige får jag säga Torbjörn Nilsson. De höjder han kom upp i när han spelade som bäst har ingen annan svensk. Samma motivering när det är den störste genom alla tider. Det blir Johann Cruyff. Han var fantastisk i den upplaga av Ajax, och det holländska landslag som dominerade europeisk fotboll på 70-talet. - Några idoler/förebilder du haft?
– Mario Kempes, Johan Cruyff och så måste jag ta med en legend från mitt Arsenal. Det går helt enkelt inte att undvika ”Champagne-Charlie” Charlie George. - Bästa match du sett?
– Menar du på plats? Då så, en match står i en klass för sig. Jag hade länge drömt om att se FA Cupfinalen på Wembley. Så blev det också. Finalen 1986 Liverpool-Everton 3-1. Hela Wembley gick antingen i rött eller blått. Hela Merseyside hade flyttat söderut för en helg. Ian Rush avgjorde matchen med två mål, men Jan Mölby var bäst på plan. - Favoritlag?
– Arsenal. Det har väl alla? Sedan slutet av 60-talet har Gunners varit mitt favoritlag. Men, jag måste erkänna att av någon anledning har jag även sympatier för italienska Atalanta. Frölunda i ishockey för min del. - Favoritarena?
– Gamla Highbury i norra London var fantastisk. Jag har varit lyckligt lottad och har varit där och även på Emirates Stadium ett par gånger, Men den bästa upplevelsen faktiskt på annat håll i England. Anfield Road i Liverpool. Ännu en resa med mina kompisar i gubbgänget och såg Liverpool-West Ham. Fantastiskt. Vilken stämning, vilken inlevelse bland supportrarna och bra fart på planen. Bättre än så blir det inte. Kan detta bero på att Liverpool har rött och vitt precis som mina favoriter från norra London? Jag tycker vi kör på den förklaringen.
Undertecknad och Esko på La Mestalla i Valencia. - Drömmatchen. Vilken match vill du helst se?
– Old Firm utan tvekan. Glasgow Rangers mot Celtic. Snacka om klassiskt möte. En enorm rivalitet sedan slutet av 1880-talet. - Favoritmusik?
– Rolling Stones var tidiga favoriter. Mark Knopfler en annan favorit av lite modernare snitt. Men jag håller band som Supertramp och Electric Light Orchestra väldigt högt. Jag lyssnar gärna på musik från 60- och 70-talet. Nu för tiden kan jag uppskatta, och passa på att se, bra coverband som Rocks Off och Pepperland. Dom är mer än bra. - Bästa konsert du sett?
– Electric Light Orchestra. - Fritidsintressen?
– Golf, ser på fotbollsmatcher, hundpromenader. Familj o vänner. - Vad skall man absolut inte ställa fram på bordet när man bjuder hem dig?
– Jag äter det mesta, men klara mig galant utan både lever och fiskbullar. - Du får en vecka ledigt på valfritt ställe. Vart går färden?
– Inverness i Skottland. En vecka med golf, lite whiskyprovning och fotboll. Resmålet förtjänar en förklaring. 2015 var jag i Glasgow och såg Celtic-Dundee United på Celtic Park. Vi käkade middag på arenan innan matchen. Några skottar vid bordet bredvid undrade vilka vi var och vart vi kom ifrån. Efter ett tag visade jag dom den nu klassiska flygbilden över Skarsjövallen, och dom älskade den, och det visade sig att dom var från Inverness. Deras plan ligger också vid vattnet, nästan, bara nästan, men ändå, liknande läget på Skarsjövallen. Skottland gillar jag och har även varit i Edinburgh på fotboll, men Inverness vill jag absolut åka till.
Vid pennan, full av frågor:
Anders ”Melker” Antonsson
