Dags igen att träffa en LSK:are. Än en gång är det person med rötterna i södra delen av Sverige. Vår LSK:are är från Blekinge, vilket han inte behöver nämna, för det avslöjas så fort han börjar snacka. Men vad gör det? Här är vi inte dugg provinsiella. Vi kommer att träffa en matälskande, mångsidig och nyfiken person som har en alldeles egen bucketlist, som vi kommer till i slutet. Hur hamnar man då i LSK? Jo, så här ligger det till; allt som behövs är en knäprotes, en brevlåda och en duktig jäkla uttråkad patient. Mer behövs det inte för att man skall börja engagera sig i fotbollen. Möt mannen som traditionsenligt spelar fotboll på julaftons förmiddag: Här har ni honom: Richard Nilsson.
1. Namn och position i LSK?
– Richard Nilsson. Jag är tillbaka i föreningen igen, nu som ny säkerhetsansvarig i LSK.
2. Och så tar vi och frågar hur du hamnade här?
– Hade ganska tidigt aviserat till klubben att jag var intresserad av att engagera mig i klubben inför säsongen 2020. Men jag hade inte specificerat vad jag ville göra, utan det var bara mitt intresse av att hjälpa till som jag meddelade. Men sedan kom Corona och därmed föll ett antal personer bort från matcherna på grund av de direktiv som kom från SvFF.
3. Vad avgjorde att hoppa på?
– Jag är väl som de flesta andra här, och i vilken annan klubb som helst. Jag gillar lagsporter och gillar att vara med i tugget som är i ett lag, och jag gillar att jobba tillsammans med några av de ledare som är i klubben nu.
4. Och här sitter vi nu, och LSK är tillbaka i det som kallas för elitfotboll. Du som har erfarenheten från högsta ligan, hur ser du på dagens LSK rent organisatoriskt?
– Det är nog ingen större chansning att påstå att LSK är den klubb i eliten som har minst organisation, även om många andra klubbar också har det (extra) svårt just i år. Jag måste verkligen få säga att vi har en härlig ungdomsverksamhet, det gäller både flickor och pojkar, det finns en grund att stå på långsiktigt med många egna ungdomar som gillar att lira fotboll. Det gillar jag. Jag känner att organisationen i LSK är på väg åt rätt håll, och att dagens lag i Superettan har en god stämning med många härliga spelare och bra ledare runt dom. Men nu gäller det att bygga rätt och bygga långsiktigt. LSK måste få in fler människor i organisationen, och man måste också låta folk få verka inom ett visst område fullt ut. Det fanns en tid då ett fåtal personer kunde vara med överallt och rota i en förening, men det måste man bort från om man skall knyta till sig fler personer. Låt folk som går in i klubben få ett område att verka inom, och låt dom sköta just den biten, då tror jag det blir bra.
5. Du har tidigare varit verksam i LSK. Berätta lite, hur kom du först in i klubben?
– För egen del hade jag en liten annan väg in i klubben än de flesta. Jag hade opererat knät, och fått en ny protes, ja, ett helt nytt knä inopererat. Jag var sjukskriven från mitt ordinarie jobb i tre månader och jag hade skittråkigt för att uttrycka mig klart och tydligt. Det roligaste jag gjorde var att gå ut till brevlådan och hämta posten. Och det var där det hela började eftersom det var Bosse Wålemark som delade ut posten, och vi började snacka fotboll och på den vägen är det. Jag måste säga att jag verkligen gillar att jobba med både Bosse och Jörgen, vi kommer bra överens, och jag misstänker att om det hade varit andra ledare som först frågat mig, så kanske svaret blivit ett annat.
6. Och så har du en lång relation med BK Häcken. Hur hamnade du där?
– Det började med att Jörgen Wålemark tränade Häckens U19-lag. Jag tror det var 2010. Och man kan säga mycket om Jörgen, men han är inte den störste administratören inom fotbollsvärlden jag stött på. Han frågade mig i samband med att alla elitlag skulle certifieras om jag ville göra jobbet att göra jobbet för BK Häcken, och så var den bollen i rullning. Sedan blev det mer och mer Häcken…
7. Vi håller oss kvar i BK Häcken. Hur upplever du att det är att arbeta i en etablerad storklubb?
– Det är något speciellt. Du befinner dig ständigt mitt i händelsernas centrum. Engagemanget är 100% annars funkar det inte att vara i en sådan organisation. Det är vansinnigt roligt, och det ger fantastiskt bra erfarenheter man kan ta med sig. Men får man ett sådan jobb, måste man bygga sitt liv efter vad som gäller.
8. Bästa minnena från BK Häcken?
– Det är en historia som börjar i Nyon, Schweiz. Häcken hade blivit tilldelade en plats i Europa League tack vare Fair Play. Alla hoppades givetvis på en ”enkel” lottning i första omgången. Givetvis går lottningen fullkomligt åt helskotta. Vi får Sparta Prag direkt, det Sparta Prag som året innan hade gått långt och blivit utslagna av Chelsea, jag tror det var i kvarten året innan. Ingen lätt lottning alltså. Hade en massa arga SMS i luren efter lottningen, men det är ju inget att göra något år. Första matchen går i Prag och efter 15 minuter tycker vi nog alla ”detta går åt helvete” för Sparta gör allt rätt och leder med 2-0 efter 15 minuter. Vi håller, med tur och vilja, ihop till pausen, och där hittar vi kraft att ta oss samman. När matchen är över är det 2-2 i Prag, och vi vinner en stentuff retur på Ullevi med 1-0, och går vidare. Spartas hela sportsliga ledning får kicken efter matchen, men vi går vidare till andra omgången. Det var det inte många som trodde när Sparta lirade ut oss i början av första matchen.
9. Hur stora tycker du att stegen är i svensk fotboll från Division 1 och uppåt till Superettan och Allsvenskan, och sedan vidare ut i Europa?
– Helt klart är stegen stora mellan ligorna, och stegen uppåt är stora från ettan och vidare uppåt. Kraven på klubbarna blir högre ju högre upp man klättrar och kraven på organisationerna blir bara högre och högre, men det finns manualer för allt i fotbollen, så det är egentligen bara att sätta sig in i hur det skall vara. Både nationellt och internationellt. Men helt klart måste man utvidga och förbättra sin egen organisation för varje serie man klättrar upp i. Kraven högst upp är enorma.
10. Är du en nyfiken kille?
– Ja det vill jag nog säga. Vill gärna göra något nytt i livet, testa, lära mig och förbättra mig.
11. Du har en lite annorlunda bucketlist om jag har hajat grejen. Jag menar den delen som innehåller internationell fotboll.
– Jag har en dröm/ambition att se minst en toppmatch, (i någon av de två högsta divisionerna) i så många europeiska länder som möjligt. Och listan är påbörjad.
12. Och hur går det? Bästa matchen du sett så här långt?
– Jag kanske inte började i samma ända som det stora flertalet gör. Så här långt är Röda Stjärnan – Rad i Belgrad den största upplevelsen så här långt. Det är ett vansinnigt tryck. Fotbollen betyder så mycket mer nere i Europa. Folk lever med sina lag på ett annat sätt än här hemma, på matcherna är det mellan varven pyroteknik så man undrar om det är krig på gång. Det är kraftiga grejer. Får inflika att Belgrad är en fantastisk stad.
13. Vad står nästa på listan då?
– Jag vill gärna se derbyt i Belgrad mellan Röda Stjärnan och Partizan, även om det känns som att det kan vara en match man ser med fara för eget liv. Annars vill jag gärna se en match i Polska ligan, och en match med Hertha Berlin på Olympiastadion. Gärna derbyt mot Union. Men jag kombinerar gärna fotboll och god mat i resan.
14. Vad skulle du aldrig ge dig på att göra?
– Att lägga mig ner och dö. Det finns inte. Det finns så mycket att göra och uppleva.
15. Matfrågan då. Vi måste ju snacka lite käk. Vad gillar du mest att äta, för jag vet att du är glad i mat och väldigt nyfiken i ämnet?
– Stämmer att jag gillar mat och jag gillar att se matlagningsprogram i TV och Youtube och att läsa om mat. Den jag tittar mest på är nog Jamie Oliver på Foodtube. Jag är nyfiken av mig och vill gärna lära mig och testa något nytt varje dag. Mat är ett ämne som är så stort och det finns ju hur många variabler som helst ju.
16. Mat igen. Vad skall man absolut inte bjuda dig på om man skall stå värd för en lyckad middag?
– Du kan servera mig vad tusan som helst, men sätt för tusan inte fram kalops framför mig vid matbordet. Det är ju ingen mat. Vem tusan kom på den maträtten? Det är oätligt ju…
17. Tillbaka till livet med fotbollen. Favoritlag?
– Hammarby här hemma i Sverige, och om man höjer blicken utomlands så gillar jag Hertha Berlin, Malaga CF och Manchester United. Fotboll för mig är som alla ser ett enda lidande….
18. Detta är en väldigt speciell säsong. Vad tror du vi får se under 2020?
– Förmodligen blir det över 30 omgångar avgörande vilka lag som har bästa och bredaste trupperna, bästa organisationen och ekonomi. Det blir, tack vare det spelschema vi har slitage, skador och tryck på trupperna. Dom som kan mobilisera mest kvalitet och klara skadorna som kommer att dyka upp lite bättre än motståndarna, kommer att klara säsongen.
19. Vi brukar hinna med en musikfråga. Hur är ditt musikintresse och vad gillar du?
– Jag lirade hårdrock på 80-talet. I samma veva kom hip-hopen, och det är ju så jäkla uselt att det är inte klokt. Så, på skoj och helt utan ambition och tanke så skrev jag och en kompis en ganska simpel hip-hoplåt. Vi skickade in tapen på skoj till Radio City i Stockholm, och sedan var det glömt. Senare blev jag uppringt av Jesse Wallin på Radio City, som meddelade att vår låt, som kostade oss 450 spänn att göra, var en av de mest spelade låtarna i Radio City, och var ett av ledmotiven till Stockholm Water Festival. Ni som inte har koll på Stockholm Water Festival får googla….
20. Du får en veckas semester, allt betalt – vart går färden?
– Abu Dhabi, Förenade Arabemiratens huvudstad. Jag har varit där tidigare, och gillade det. Har nästan allt på nära håll. Bra restauranger, havet, lite gammalt och mycket nytt. Där finns mycket för alla som
Vi tackar vår tryggt och säkert Richard och önskar honom lycka till i hans uppdrag som säkerhetsansvarig runtom på landets arenor.