Många defensiva taktiker har provats mot LSK. Skulle en stående offsidefälla fungera? Det var vad Torslanda försökte sig på med blandad lycka. Man fångade förvisso de gröna i offsidelägen oftare än något annat lag gjort under säsongen, men de gånger den misslyckades blev det i vanlig ordning farligt. Utan att segern någon gång egentligen var hotad kunde LSK vinna bekvämt efter ett mål av Filip Örnblom och två av Linus Carlstrand och förlänga den nuvarande segersviten till tre matcher.
Från start fick vi se hela fem förändringar jämfört med den elva som inledde mot Ängelholm. En förändring var tvingande från förbundets sida då Gideon Mensah fick två gula senast och fick stå över. Åter i startelvan var istället Gustav Johanströmmer-Hedin som ihop med Filip Örnblom bildade LSK:s första helt ljusblonda mittbackspar sedan Ulf Kortesniemi gick upp och spelade libero bredvid Christian Johansson 1996. På högerbacken gjorde Pontus Olsson sin första start för året, medan Linus Carlstrand var åter längst fram. Därmed blev han ensam bland blåvittlånen att starta då Vilmer Tyrén inledde på bänken till förmån för Jesper Zetterlund. Saknades från senast gjorde också Alex Rasheed och i hans ställe startade Jonathan Liljedahl.
Torslanda hade uppenbarligen klurat noga på hur man stoppar ett lag med mycket djupledskraft. För taktiken från hisingsklubben var solklar: ställer vi dem offside så kan de springa hur mycket de vill. Om taktiken funkade? Ibland. Å ena sidan åkte nog LSK på rekordmånga offsideavblåsningar sett över den här säsongen. Å andra sidan blev det ordentligt farligt de gånger fällan inte bet. Och som vanligt på hemmaplan var det LSK som var hetast ut ur blocken. Detta visade sig framför allt genom att man skapade en enorm mängd hörnor. Redan på den första efter två minuter nådde Linus Carlstrand högst och nickade från nära håll. Dock lyckades han inte riktigt med att få bollen på mål, utan den studsade strax utanför den bortre stolpen. Strax utanför stolpen och offsidefällor var det ja. I och med att Torslanda ställde sin backlinje högt blev det stora ytor där bakom, som LSK:s målvakt och backlinje försökte pricka in, utan att bollen för den sakens skull skulle rinna iväg för långt. Den hetaste chansen under matchens inledande minuter kom till på ett sådant sätt när Lukas Eriksson slog en långboll från eget straffområde. Den blev något för brant för djupledsgående Carlstrand, men studsade också över Torslandas målvakt Nöller som fick jaga efter den i panik mot egen mållinje. Bollen hade antagligen gått precis utanför, men för säkerhets skull petade Nöller ut bollen till hörna, om inte annat för att slippa att omedelbart bli viral på sociala medier som den som släppte in årets mål.
Hörnkavalkaden hade kommit igång. Mest hade gästerna problem med att stoppa Jonathan Liljedahl och hans inspel täcktes ofta just ut över kortlinjen. Men så började också offsidefällorna att bita och Torslanda att komma in i matchen. Man hade också ett farligt läge när Liam Björninger lyfte in bollen mot Lill-Pligg Bergström på vänsteryttern som drog till på volley, men rakt på Lukas Eriksson. Om ett mål för LSK hängde i luften några minuter tidigare så såg det plötsligt mer ovisst ut mellan minut 10 och 25 ungefär. Offsideavblåsningarna duggade hyfsat tätt, och inte kändes de speciellt solklara. Perioden avslutades med att Bergström fick ytterligare ett läge från sin position till vänster i straffområdet, men inte heller den här gången lyckades han få ut bollen mot bortre stolpen. Istället kunde LSK vända på spelet och i en situation som till skillnad från de andra kändes som att det kanske var offside, blev Jonathan Liljedahl fri till höger. Vinkeln när han kom nära nog för att skjuta blev dock lite för snäv och en bortaspelare kunde slänga sig emellan och få ut bollen till ytterligare en hörna. Nu skulle det äntligen bli utdelning, och dödläget bröts på nästan exakt samma vis som i Ängelholm. Filip Ambroz måttade in en perfekt boll från höger hörnflagga som planens längste spelare Filip Örnblom egentligen bara kunde hälsa på och sätta ledningsmålet till 1-0.
Tungt förstås för Torslanda, som precis som Ängelholms FF fick vittja maskorna precis efter en bra period (dock utan att ha det övertag som ÄFF hade). Sett till den totala matchbilden över de 25 första minuterna får man nog faktiskt säga att det var rättvist. Strax skulle man dessutom misslyckas med en offsidefälla ännu en gång då en boll från backlinjen friställde Linus Carlstrand från mittlinjen. Bollen, som fortfarande studsade, visade sig något svårhanterlig och i höjd med straffområdeslinjen såg det ut som att Carlstrand hade sprungit ifrån bollen och dessutom blivit upphunnen av en försvarare. Men Carlstrand gjorde som Magnus Wislander på sin tid, vände runt och dunkade bollen i backen och in vid första stolpen. Helt plötsligt kändes även den här matchen avgjord från ingenstans. Resterande del av halvleken bjöd på några offsideavblåsningar, några andra avblåsningar och några ytterligare hörnor men inga målchanser värda att rapportera om.
De första 30 minuterna av andra halvlek bjöd inte heller på några direkta målchanser, bara två hörnor, ingen offsideavblåsning jag kan minnas men en helt enorm mängd frisparkar på mittplan. Utan att lägga värdering i om det var korrekt eller ej att blåsa så många frisparkar så gynnade det knappast Torslandas poängjakt att matchen blev så upphackad, och det såg nästan ut som att båda lagen var nöjda med resultatet 2-0. Nära nog en halvtimme var spelad när Daniel Lagerlöf stod för halvlekens första målchans, när han drog till en volley ner mot målvaktens högra hörn som inte riktigt fick den kraft som behövdes för att Nöller i TIK-målet inte skulle hinna dit. En sak var dock extra värd att notera, och det var att Mehmet Uzel äntligen var åter i spel då han ersatte Gurra JH i halvtid.
Det fanns som sagt ingenting som talade för att Torslanda skulle äta sig in i matchen igen. Istället var det inbytte Alex Mortensen som med tio minuter kvar kunde servera Carlstrand i djupet. Carlstrand kunde ganska enkelt löpa sig fri på höger sida än en gång, ta god tid på sig att vänta ut målvaktens beslut och enkelt sätta bollen vid första stolpen. Om det fanns något som helst hopp om att hitta en väg in i matchen för Torslanda så tog det slut där. Snarare var det bud på fler mål när Carlstrand höll på att göra en repris på sitt mål från vårmötet när han störtade in på en boll från vänster. Den här gången gick dock bollen över. Även likaså inbytte Vilmer Tyrén fick chansen på ett inlägg från vänster, men nicken mot första stolpen gick även den precis över.
Det finns rättvisa segrar och så finns det rättvisa segrar. Om segern mot Ängelholm senast kanske inte speglade matchbilden så gjorde dagens match det. Det var aldrig något snack om saken när LSK tog sin tredje raka seger. LSK var bättre och Torslanda räckte inte till, så enkelt var det. Lagen krigar således vidare om så hög serietillhörighet som möjligt, i varsin del av tabellen.
Till matchens lirare utsåg matchvärden Ljungskile Trävaru LSK:s Filip Örnblom och TIK:s Albin Bergström. Grattis Filip och Albin!
Nästa match är den första av de tre avslutande smålandsresorna som utgör återstående bortamatcher då vi gästar Husqvarna FF lördagen den 4 oktober klockan 13.00.
Startelva (4-2-3-1):
P. Olsson, G. Johanströmmer-Hedin, F. Örnblom, S. Ohlsson
D. Lagerlöf, F. Ambroz
J. Liljedahl, J. Zetterlund, L. Lindholm Corner
L. Carlstrand
W. Henriksson Liljedahl, S. Högblom, J. Vennberg, M. Uzel, W. Nilsson, V. Tyrén, A. Mortensen
