Det var en uppväxt präglad av ”Frihet under ansvar”, något som Patrik Sjöberg menar egentligen betyder en uppväxt utan någon som brydde sig. Han växte upp i en förort till Göteborg och vardagen präglades av spontanidrott och av att göra dumma saker som att bryta sig in i låsta utrymmen och sno moppar och dyligt.
Han nämnde även skämtsamt att det kan vara bra att även bryta upp sin egen förrådsdörr om man gör inbrott i sitt eget lägenhetshus då det kan framstå som misstänksamt när alla andras dörrar är uppbrutna förutom en… Patrik Sjöberg bjöd under gårdagens föreläsning på många skratt trots det allvarliga ämne vi samlats för att prata om. Han berättar om att han många gånger får höra att ”du har ju ändå fått ut en otrolig karriär inom idrott och nu med boken och allt….” men när han med sorg i blicken säger att han önskar att han den dag han för första gången stod utanför friidrottsarenans portar hade kunnat vända på klacken och gå, förstår man att han hade gjort allt för att slippa uppleva de fruktansvärda händelser som skulle utspela sig under åren framöver.
Det var tränaren Viljo Nousiainen som på ett mycket utarbetat vis valde ut de killar som hade sämst förhållanden hemma och tog hand om dem på ett sätt som ingen hade gjort tidigare. Här fick de beröm, tid och den typ av uppmärksamhet som de tidigare inte fått. Då de var så bråkiga och stökiga i skolan och hemma blev friidrottsträningarna en fristad och den plats där man slapp utskällningar och hot. Viljo gav den utvalda gruppen unga killar kläder och skor och charmade deras mammor. Tillslut flyttade Viljo in hos Patriks mamma men nätterna spenderade han i Patriks rum. Viljo blev en mycket framgångsrik tränare men det var ingen i rummet som var särskilt imponerad då det även stod 200 killars förstörda liv på hans meritlista.
Det är många som borde ha kunnat se vad som skedde, men med en manipulerad mamma, en rektor som förklarade hur värdelös han var och en klubb som inte kollade tillräckligt noga var det fritt fram för Viljo att ta för sig bland alla unga killar. Där barn finns, finns det även förövare, ”alla barn på planen, skolgården, kören är de vuxnas ansvar. Det handlar inte bara om dina barn, en vuxen måste ta ansvar för alla barn i sin närhet” säger Patrik med stort allvar i rösten och samtliga i publiken nickar med. Han förundras över att ingen alls under dessa åren när han agerade utåt en enda gång ställde frågan om hur han mådde.
Färsk forskning från Kanada visar att just dömda pedofiler till 100% är återfallsförbrytare. I Sverige har vi ingen statistik på detta då vi inte får bevaka en fånge efter att den har bekänat sitt straff, då man anses ha gjort upp för sitt brott. Patrik argumenterar för att det är rätt om det handlar om ett rån eller liknande men att det inte borde gälla för pedofiler och även här ser man många nickande huvuden bland publiken. Patrik pratar mycket om att det är bristfälliga straff och lagar i Sverige och berättar hur det fungerar med barnpornografi. Du kommer inte åt material om du inte själv skickar in material, alltså om du inte själv utför övergrepp kommer du inte åt pornografin, det gör att alla de IP-adresser polisen tar för att ha kollat på barnpornografi själva är pedofiler. Tyvärr gör vårt rättssystem idag att endast 3% av de fall som kommer in tas upp av åklagare och att ca 1 promille av dessa straffas. När de sedan har avkunnat sitt straff byter de namn och flyttar och ingen polis får bevaka dem då de anses ha avkänat sitt straff och nu är fria. En hopplöshet susar bland publiken och alla verkar överens om att Sverige borde skydda sina barn betydligt bättre.
Patrik pratar om det faktum att tre barn i varje klass har blivit utsatta sexuellt som barn och berättar om hans och Elaine Eksvärds ideella förening ”Tre ska bli noll” som har tagit fram idrottsbrevet och förskolebrevet som är två checklistor med åtgärder som klubben eller förskolan kan ta för att aktivt jobba förebyggande mot sexuella övergrepp. En lista som LSK har börjat bocka av, men som inte ännu är klar. Patrik berättar att de barn han föreläser för vet exakt vad de ska göra om det börjar brinna, de vet vart brandsläckaren är, vart de ska samlas och vilken klasskamrat som är deras brandkompis. De är grymma på det för de får öva på det 2 ggr per år. När han däremot frågar vad ett sexuellt övergrepp kan vara är det ofta ingen som svarar och på sin höjd någon som nämner våldtäkt, det verkar högst märkligt då det är långt ifrån tre ban i varje klass som kommer vara med om en brand. Vi måste lära banen om kroppslig integritet, de måste få veta vart gränserna går och vad som är okej och inte. Man måste inte krama släktingar, kollegor till mamma eller någon överhuvud taget som man inte vill krama.
Vi på LSK vill tacka alla som kom och lyssnade och vi kommer fortsätta utveckla vårt arbete inom området och vill kunna skicka in idrottsbrevet under 2019, läs mer om vårt arbete med idrottsbrevet här. Läs materialet om hur du kan prata med ditt barn om kroppslig integritet för dig som förälder här.
Se filmen från gårdagens föreläsning här:
