Precis nu gör vi nedslag i det som är den starkaste (och vackraste) samhällskraften. Jag snackar om en folkrörelse av allra bästa sort Idrotten. Här hittar vi de, som vecka in och vecka ut formar framtidens spelare. Ungdomsledarna ger som viktig bonus dagens unga möjligheterna till en bra start i livet. Ungdomsledarna lär osjälviskt ungdomarna så mycket mer än (i detta fallet) fotboll.
Här får ungdomarna lära sig värdet att umgås och fungera i grupp. Här får man lära sig vikten av att passa tider, att lära och lyssna, att ordning och reda är A och O. Jag kan rabbla upp massvis med ytterligare argument, men dom kan vi ta en annan gång.
Idag träffar jag en av våra ungdomsledare, nämligen Marcus Sölsnaes. Det kan vara passande för mig att direkt byta till ett nytt samtalsämne, eftersom jag står hemma i hans trädgård, där jag helt skamlöst knyckt en rejäl laddning plommon, som jag (och min medbrottsling herr Jansson) tycker att han har noll användning för. Så; med herr Sölsnaes stående och gloende vid min sida, gör jag som vilken politiker som helst hade gjort. Jag låtsas att jag inte hört vad han frågar om och börjar istället pladdra om något helt annat i stället.
Nu skall vi snacka fotboll.
Berätta vad du gör i LSK (när du inte får besök i trädgården)?
– Jag är ledare för ett pojklag i LSK/Grohed. P12. Födda 2012 för tydlighetens skull. Men, jag är långt från ensam om att vara ledare, så jag nämner de övriga ledarna runt laget. De är Mats Andersson, Dag Vikingsson, Mattias Abrahamsson, Johan Sandström, Björn Isaksson, Thomas Hedström, Robert Sörling, Jennifer Ohlson och Emma Sofie Borgland. De tre sistnämnda sköter styrke- och fysträningen.
Hur hamnade du här?
– Som många andra, så har jag en kille som spelar i laget, och så hamnade jag till slut som ledare.
Bakgrund inom idrotten?
– Jag började lira fotboll i Oddevold, som är min moderklubb. Jag stannade där under alla mina ungdomsår, men jag hajade att jag inte skulle hamna i La Liga, så jag satsade på att utbilda mig i stället, men jag slutade inte med fotboll, utan spelade därefter i Rosseröd och Stenshult innan mina år som spelare var över.
Det bästa med att vara ledare?
– Jag älskar det. Jag älskar idrottslivet och lagidrotter. Hela sammanhanget med idrott där det finns glädje och gemenskap, allt man faktiskt får tillbaka som ledare. Alla, spelare och ledare, ger och får så mycket tillbaka vilket det är träning eller match, vinst eller förlust.
Du var med tidigt och sjösatte Camp Bohuslän. Berätta hur den kom till?
– Det var tillsammans med Jonas Björk, Jocke Johansson, Helene Jorfors, Gustav Johansson (numera Högblom) som vi drog igång allt. Tanken var att vi i LSK ville vara öppna och välkomnade även spelare utanför LSK om de var nyfikna på vad Camp Bohuslän är. Det var viktigt från början att de också var välkomna. Ljungskile hade ju ingen cupverksamhet så därför började vi med detta. Vi hade tidigt en tanke på att detta skulle bli den perfekta starten på sommarlovet för dom som var med. Camp Bohuslän har haft cirka 200 deltagare, med både pojkar och flickor, varje sommar sedan starten 2016. Nu är campen etablerad. Barnen pratar ju om den, och längtar efter nästa camp redan nu. Så där känns det som att vi har lyckats, säger Marcus.
Den sista frågan går inte till Marcus. Den ställer jag till LSK:s Marknadsansvarige, Gunnar Carlsson, på andra sidan viken. Så jag frågar dig Gunnar: När jag ber dig säga något om Marcus, vad säger du då?
– Marcus har gjort, och gör ett stort arbete på vår marknadssida. Om jag får säga något så tillhör han en sällsynt kategori människor som faktiskt håller det han lovar. Han är en lösningsorienterad idéspruta av Guds nåde, och han har ett brett kontaktnät, som gör honom väldigt värdefull för LSK.
Anders ”Melker” Antonsson
Läs mer här eller kontakta oss via mail: evenemang@lsk.se
