LSK försäsongsmatcher 2019 genomförs på bortaplan så folkmassan har fått vissa problem att vara på plats. Nåja, de verkliga supporternördarna har dock makat sig dit och rapporterat både positivt och negativt om spelet med årets nya herrlag.

Nytt är det också organisationsmässigt där man nu låter herrlaget och damlaget bli egna underföreningar till huvudföreningen LSK. Många nya spelare i LSK Herrlag, rekryterade från när och fjärran, har tagit plats i laget från målvakts- till anfallsplats så nu blir det riktigt spännande att se och följa tränare Jörgens trixande med laguppställningar och taktiska finurligheter när seriesäsongen drar igång om några veckor.

I lördags tog så några av oss till ÖIS-gården för att på plats se det nya LSK få en omgång av superettanlaget ÖIS. Ja så gick tankarna om än med förhoppning om det omvända när matchen drog igång i ruskvädret på ÖIS konstgräsplan, Hammarviken Arena. Jörgen hade ju utfästat en match där lagmaskineriet i huvudsak skulle koncentreras till försvarsspel, så framåt skulle det väl då bli som det kunde?!
En helt ny försvarslinje framför målvaktsräven Kaksa radade upp sig i nya grönställ på en illgrön och vattnig plastmatta. Den ende som kändes igen i linjen var pangen Jacob som nu var placerad som vänster ytterback. Till höger om sig hade han de nya Andreas M och Patrik A i mitten och Erik W på högerkanten, man får lära sig de nya spelarna med karaktärsdrag efterhand.  I mitten och framåt, eller hur man nu skulle kunna klura ut den formeringen, var de nya Johan B och Jesper W inflikade likt torpeder bland gamlingarna Kitic, Linus, Edin och Udo.

Hur skulle man nu kunna kolla LSK försvarsspel från fel kortsida tänktes det under ett droppande regnskydd bakom ÖIS målvakt?  Men vad fick vi se, jo omgående ett LSK anfallsspel av sällan skådat slag och plötsligt gick Jörgens försvarsidé upp för en, att anfall självklart är bästa försvar! Med anfall på anfall skapade man stundtals kaos i ÖIS laget med åtta målfarligheter under första halvtimmen men där stolpar och ben och målvaktsräddningar på mållinjen omintetgjorde rassel i det får sägas väl nötta målnätet. Frånsett ett tiotal minuters spring och spark var det LSK för hela slanten till 40 kronor under hela första halvlek och där ÖIS spel på LSK planhalva var lätträknat. En tvåmålsledning hade varit rättvis och kanske blivit så om man inte själva stått i vägen för varandra med ben och kropp när det skulle avgöras. Månne försvarslinjen tryckte på för hårt bakom den egna kluriga mittfälts och anfallsformationen?

Under andra halvlek var folkets utkiksplats perfekt att med bakifrån perspektiv kolla försvarsarbetet mot ett ÖIS som nu visade att man som superettanlag ville ha lite med spelet att göra. Redan efter ett par minuter kom dock kallduschen när lite kaos i försvarsarbetet fick en till synes förlupen och blöt boll att slira ur händerna på Kaksa och försmädligt rulla in i mål. Inte rättvist men på intet sätt omskakande, för LSK hämtade sig raskt efter försmädelsen och fortsatte sitt fina spel om än lite mer jämställt med ÖIS med flera nya målchanser. Men det blev som närmast bara en ny rungande stolpträff så 1-0 stod sig matchen ut och en förlust så god som någon där spelet bakåt och framåt värmde oss blåfrusna riktigt gott när vi troppade ut ur regnskyddet längtande efter seriestart i vårvärme.

Gunnar på Orust