Damlaget inledde tisdagens match på bortaplan i ett högt tempo med ett tryggt bollinnehav och flera fina målchanser. Det goda spelet gav oss kanske lite väl stort självförtroende? När vi tappade skärpan straffade Hamburgsund oss direkt med en snabb omställning som resulterade i ett måls underläge i matchminut 25. Tankarna for iväg, ska det bli kaffe, kaka, tredje raka (förlusten) efter två lärorika nederlag mot rutinerade Grohed och Munkedal.

Laget visade dock prov på fin karaktär, gnetade på och i den 35:e minuten kunde Isabelle kvittera med en snygg frispark. Bara några minuter senare, i matchminut 39, drogs Molly ner i ett farligt läge vilket resulterade i en frilägesutvisning för Hamburgsund. Laget fortsatte att rulla boll och skapa mängder av chanser. Ledningsmålet kom välförtjänt när Molly tryckte dit en volley på inlägg från Isabelle i 45:e. Därefter klev Ella fram och punkterade matchen med två tunga vänstersläggor utanför straffområdet, framspelad av Ada respektive Meja.

En viktig lärdom från matchen för det här unga laget var behovet att kunna anpassa tempot efter förutsättningarna. På ett tungt underlag kostar ett konstant kontringstempo mycket energi, och laget hade tjänat på att variera matchbilden med inslag av possessionspel istället för att alltid gå fullt fram i snabba anfall.

En riktig laginsats där vi visade att vi kan jobba oss tillbaka, även när marginalerna inte är på vår sida i matchinledningen. Tack till Hamburgsund som aldrig gav upp!

En dags vila, sedan var det dags för match igen. På förhand visste vi att det skulle bli en tuff utmaning mot det hittills obesegrade HAIF, ett lag med flera LSK-fostrade spelare i truppen. Tyvärr drabbades vi av hela fem sena återbud på grund av sjukdomar och skador bara ett par timmar före avspark, vilket tvingade oss att spela 9 mot 9 istället för 11 mot 11.

Målmässigt var det relativt jämnt fram till slutet av matchen, då siffrorna tyvärr rann iväg till slutresultatet 1–5. Lärdomen från matchen är att ibland avgörs fotbollsmatcher av tillfälligheter, nivåskillnader eller små marginaler. Det man däremot alltid kan kontrollera är den egna arbetsinsatsen och viljan att kämpa för varandra i varje situation. I längden är det just den inställningen som utvecklar och stärker laget oavsett vad som står på resultattavlan. Det var också den stolta känslan som präglade omklädningsrummet efteråt.