En sexpoängsmatch mellan lag 15 och lag 16 i serien stod på schemat när LSK tog emot GIF Sundsvall. Det var LSK som skulle gå vinnande ur striden och därmed lämna nedflyttningsplats efter 7 spelade omgångar. Detta efter att Mehmet Uzel blivit matchvinnare med sitt första mål i LSK-tröjan när han distinkt skickade in bollen vid första stolpen efter knappt 20 spelade minuter. Mot slutet av matchen fick Uzel sällskap på matchvinnartronen av Lukas Eriksson, som stod för två riktigt vassa räddningar och gjorde att LSK kunde hålla undan och ta en oerhört välbehövlig och rättvis seger.
Efter en två matcher lång måltorka var det dags för lite rotation framåt sett. Alfons Borén var tillbaka på högeryttern efter en utflykt i IFK Göteborgs elva senast. Issaka Seidu tog plats istället för Lukas Corner som vänsterytter medan Corner själv tog plats längst fram. Seidus vänsterbacksplats togs inte helt oväntat över av Mehmet Uzel (mer om honom kommer längre ner, var så säkra) medan Daniel Ljung tog plats bakom Corner. Defensivt, frånsett just den vänsterbacksplats som roterats under våren, fick vi fortsatt se den uppställning vi vant oss vid.
LSK må ha haft en dyster trend, men trots allt tagit tre poäng på de senaste tre matcherna. Motståndarna kom å sin sida till matchen med fem raka förluster efter seger i premiären i en en-på-tusen-match mot Nordic United som fått spelas över två dagar och där målen kommit väldigt sent i matchen: först ett frisparksmål under ordinarie matchtid, sedan en straff i minut 94 innan Suwaiba Kebbeh inte bara gjorde säsongens mål utan antagligen sitt livs mål när han dunkade bollen (ja, han dunkade verkligen) från mitt på offensiv planhalva och bände in bollen vid första stolpen. Då hade man varit i underläge större delen av matchen. Sedan dess alltså idel underlägen när slutvisslan gått.
Inte oväntat var det väl kanske då att LSK med den marginellt muntrare matchsviten tog kommandot. Uzel och Seidu satte sitt samarbete i spel direkt när Seidu fick bollen och satte fart upp på offensiv planhalva där högerbacken var följsam och Seidu fick spela hem bollen. Istället var det giffarna som störtade fram mot matchens första läge under en kontring. En skarv nådde Hugo Aviander som kunde löpa med bollen ganska långt på offensiv planhalva. Passningen ut mot en fristående Miguel Sandberg blev emellertid lite för snål och snabbt hemrusande Ambroz och Reljanovic kunde styra av ganska enkelt så fort Sandberg kom in i straffområdet. Utöver det här hade giffarna förtvivlat svårt att hålla bollen inom laget. Att vinna den klarade man ofta relativt enkelt, men att hitta en medspelare utan att en grönvit var där och stal den lät sig inte göras. Således en matchbild man med grönvita ögon kunde vara ganska nöjd med. Det som saknades var väl just det att undvika att giffarna vann bollen i LSK:s sista tredjedel. Här gällde det, precis som i föregående hemmamatch, att ha tålamod.
Känslan var att om det skulle hända något, så skulle detta något hända på vänsterkanten. Seidu och Uzel var rörliga och gjorde sig spelbara för varandra medan mittfältarna alternerade vem som utgjorde det tredje hörnet i triangeln. De riktiga farligheterna hade dock uteblivit under den första kvarten, och även halvfarligheterna om vi ska vara riktigt ärliga. Mycket längre än så behövde vi däremot inte vänta. Ett av många enkelt uppkäkade uppspel från giffarna landade i LSK:s ägo och efter några passningar i backlinjen gick det fort. Ambroz hittade äntligen en lucka att sticka in bollen till vänster på offensiv planhalva där Daniel Ljung hade droppat ner. Mellan ytterback och mittback fanns ytterligare en yta som Mehmet Uzel kom instörtande i. Ljung stack mycket riktigt in bollen där Uzel lyckades ta med sig den med högerfoten och tvekade inte när han drog in bollen blixtsnabbt längs backen invid första stolpen. Målvaktens position kan diskuteras, men det kan nog konstateras att han inte var beredd på den typen av avslut.
Uzel noterades för fyra assist under fjolårets säsong, men när det kommer till mål får man gräva betydligt längre ner i arkiven. Både media och diverse statistikkällor rapporterar att senaste gången Mehmet gjorde mål i tävlingssammanhang var i Angereds MBIK 2018, i division 5 som sextonåring. Det kanske kan låta som nedlåtande statistik för en motståndare, men det vore att också att förringa Uzels nuvarande kapacitet. Kommer han väl i de här ytorna så är han bevisligen inte rädd att dra till. Hur som helst var det inte bara Uzels första mål, det var också första gången för säsongen som LSK gjort mål i första halvlek och första gången för säsongen man gjort matchens första mål. Man kan ana att axlarna sjönk ner en bra bit när det stod 1-0 på tavlan.
Matchbilden efter målet var i stort oförändrad, och ganska kvickt fick hemmalaget ett halvläge när en frispark från Ambroz nådde pannan på Ljung som inte riktigt lyckades hålla nere bollen. Allt framåt tycktes i någon mån börja med just Ambroz och några minuter senare höll han på att dra in en hörna direkt i mål, när den studsade i ribbans överkant och gick ut till inspark. Giffarna då? Nej. Så fort man vann såg LSK till att de hamnade i tidsnöd och fick välja mellan att tappa bollen och att slå en långboll som mycket sällan gick till rätt adress.
Grönvitts närkampsstyrka resulterade också i att Ljung efter 35 minuter kunde jobba fram bollen till Alfons Borén som kunde dra på från straffområdeskanten utan försvarare emellan, men fick lite för mycket fot under bollen som därmed seglade någon halvmeter över målet. Strax därefter hittade Uzel ut till nämnde Borén på högerkanten, som via likaså nämnde Ljung kom i inläggsläge och prickade pannan på Lukas Corner som kanske hade behövt vara fem centimeter längre för att få riktigt bra träff på bollen, som nu istället gick strax över. Corner skulle få ett ännu bättre läge i anfallet efter när han själv droppade ner mot mittcirkeln och vann en duell mot framstötande mittbacken Lucas Forsberg, skarvade vidare bollen mot Ljung som skickade bollen vidare ut till Borén. Borén stack in bollen till Daniel Lagerlöf och en Forsberg som helt hade tappat rytmen i sitt försvarsspel efter den förlorade duellen och var halvvägs ut på parkeringen gjorde att Lagerlöf kunde sticka in in bollen till en helt fri Corner. Just det till synes irrationella beteendet från Forsberg gjorde att Corner, med ryggen mot mål, antagligen inte förstod hur fri han var och gjorde det man ska göra i normalfallet: vände upp fort och drog iväg ett skott. Ett par ögon i nacken och Corner hade sett att han hade kunnat ta det lugnt, vända upp och placera in bollen varhelst han ville, men mänsklig som oss andra har även Corner ögonen i ansiktet och avslutet gick rakt på målvakten.
Resultatet således en 1-0-ledning i halvtid, och på förhand hade man onekligen tagit det. Men samtidigt är det förstås så att en ettmålsledning aldrig någonsin trygg, oavsett hur matchbilden kan tänkas se ut. Således kunde man inför andra halvlek önska att matchbilden defensivt (i princip helt prickfri) för LSK skulle hålla i sig och att man kunde få med sig ytterligare ett mål i början av kommande halvlek. I så fall, var känslan, skulle Sundsvall få svårt att resa sig.
Mycket riktigt höll också matchbilden inledningsvis i sig. Bortalaget hade fortsatt enorma problem att få tag i bollen och såg närmast håglösa ut. Fortsättningsvis var det dock också så att det inte heller haglade heta målchanser. Det mest uppseendeväckande var kanske när redan varnade kaptenen Marc Manchon i inledningen fick bollen för långt ifrån sig och drog iväg dobbarna mot benen på Emilio Reljanovic men klarade sig ifrån ett andra gult. Istället kunde han strax därefter bytas ut mot en ovarnad Yacqub Finey. En Finey som med sin storlek skulle visa sig nyttig. I takt med att chanser att få till det avgörande(?) 2-0 målet tycktes utebli fick giffarna mer och mer att säga till om. När klockan tickat upp på 70 spelade minuter var första gången man kände att gästerna kunde etablera ett varaktigt bollinnehav. Men det skulle kunna räcka. 20 minuter plus tillägg att forcera på är långt mer än tillräckligt för att få in en boll. I samma veva ersatte Jonathan Liljedahl Borén och han presenterade sig med att ordna fram en hörna som så när kunde bli farlig. Några minuter senare hade Ljung spelat klart och ersattes av David Frisk. Klockan uppe på 80 minuter och känslan fortfarande att LSK hade bra koll på motståndarna, men att oroväckande intentioner fanns från de blåas sida.
Mycket riktigt skulle de sista tio minuterna bli en pärs. Skulle 80 minuter av total dominans utmynna i ingenting? Sundsvall överbelastade gång på gång på LSK:s högerkant. Första hjärtsnörpet skulle komma i minut 84 när Finey tråcklade fram bollen till en helt fri Mille Eriksson till vänster i straffområdet med sundsvallsögon sett. Det var således ”bara” för Eriksson att curla in bollen vid bortre stolpen men han fick inte ut den tillräckligt långt och Lukas Eriksson kunde stöta bort bollen och ta hand om returen. Det absolut hetaste läget skulle uppstå i skarven mellan minut 85 och 86 när Hugo Aviander tog den rollen Ambroz hade vid 1-0 målet och flyttade upp bollen på egen hand innan han hittade Kebbeh i djupled, återigen till vänster sett med GIF-ögon. Ja, samme Kebbeh som i premiären dunkade in bollen från styvt 35 meter. Här fick han ett betydligt enklare läge när han i fritt läge hade hela målet att välja på och valde att försöka lägga in den till höger över Lukas Eriksson. Det var ett av de sämre valen han kunde ta, och Eriksson fick blixtsnabbt upp en näve och styrde bollen till en resultatlös hörna.
Det sista bytestillfället använde Jensen och Gustafsson till att ersätta Seidu och Corner med Hugo Borstam och Isaac Shears. Efter jättechansen mattades giffarnas press något, vilket kanske var väntat. Man skapar inte speciellt många sådana chanser under en match, ens när man dominerar. Och trots att det under tilläggsminuterna var ytterst skakigt att vara åskådare, särskilt när giffarna fick en hörna i minut 94, skapade de inget mer. Den avslutande hörnan togs bort resolut av Ivan Maric och matchen var över, LSK:s andra seger för säsongen var ett faktum.
Det finns en hel del saker att ta med sig förutom de tre poängen, trots att de till sist kanske satt onödigt hårt inne. Som nämnts ovan är förbannelsen att göra första målet i en match brutet, men också förbannelsen att inte kunna hålla nollan. Det går att vinna matcher med 1-0 också även om det sätter publikens nerver på rejäla prov. Defensiven var oerhört solid över hela banan under hela matchen och Sundsvall hade fullt sjå att hålla bollen inom laget. Vad gäller chansskapande finns fortfarande en del att jobba på, men vi låter glaset vara halvfullt och glädjer oss med att Mehmet Uzel blev lagets sjätte målskytt för säsongen och därmed matchhjälte med ett jättefint avslut. Nu blickar vi framåt med nytt självförtroende ingjutet mot den erkänt tuffa bortamatchen mot Östers IF som spelas redan på söndag. Vi hoppas att så många som möjligt tar sig ner till Småland och stöttar vårt goa gäng!
Matchens lirare i respektive lag utsågs av matchvärden UTEC. I LSK utsågs matchvinnaren Mehmet Uzel och i GIF Sundsvall mittbacken Lucas Forsberg. Grattis Mehmet och Lucas!
Startelva (4-2-3-1):
E. Reljanovic, G. Mensah, I. Maric, M. Uzel
D. Lagerlöf, F. Ambroz
A. Borén, D. Ljung, I. Seidu
L. Lindholm-Corner
C. Hogg, J. Liljedahl, R. Nåfors-Dahlin, S. Omar, I. Shears, M. Solheim, D. Frisk, H. Borstam
NÄSTA HEMMAMATCH:
