Folkets lilla kåseri om LSK bortamatch mot ÖIS 11/9

Liksom premiärmatchen mot ÖIS var, folket fortsatt i karantän satt kvar.
Och precis som matchen då, kom grannen och ÖIS-fanset in för att titta på.
Som TV-värd med kaffepannan på, grannen skulle få se hur ÖIS gick att slå!
Inget mindre var på känn, vårt LSK visat takter så man vågade sätta en spänn.

LSK började matchen med offensivt spel första fem, men sedan ville inget gå hem.
De rödblå tog hand om kommandot, LSK fick snabbt se två mål på minuskontot.
Det första en rökare som Mål-Erik ej rådde på, det andra en luring över Erik likaså.
De våra höll den ställningen halvleken ut, utan att komma till läge för egen strut.

Premiärmatchen med 0-2 kom upp i minnet, LSK upphämtning då lättade upp sinnet.
Men andra halvlek knappt startat, förrän den förhoppningen med ÖIS trea var raserat.
Litet hopp tändes när Jesper i straffområdet fälldes, 1-3 då och chans till poäng fanns att få?
Straffen därpå Jesper fintade målvakten åt rätt håll gå, men bollen gick tyvärr däråt likaså.

Vid 4-0 började grannen jubla i högan sky, bara att acceptera förlusten och olönt börja gny.
ÖIS:arna hade hållit matchen under kontroll, medan de våra målmässigt läckt som ett såll.
Så det kändes efter denna baklänges smäll, bara att plocka fram spannen och säga gokväll.
Vad måste LSK nu göra i det uppkomna skedet, hur få ordning och målstopp i bakersta ledet?

Gunnar på Orust