Ett Norrby som LSK haft oerhört svårt med på 20-talet (2 kryss och 4 förluster) skulle också i dagens nionde omgång av Superettan sätta käppar i hjulen för de grönvita. LSK gick för tredje matchen i följd gick upp i ledning i första halvlek, höll den in i pausvilan och hade till synes bra kontroll på händelserna. Trots detta kunde Norrby, med sju raka oavgjorda matcher i bagaget, både kvittera och ta ledningen mot slutet av matchen. LSK stannar därmed vid två raka segrar den här gången och vi får sikta på att bygga en ny svit med start mot Varbergs BoIS på Skarsjövallen om en vecka.
Efter den otroligt starka segern borta mot Östers IF, som för övrigt fick östertränaren Max Mölder att först gå i taket och sedan på plankan, fanns inte så mycket att tveka på vad gällde startuppställningen. Exakt samma elva som inledde i Växjö fick också inleda i Borås. Förväntningarna pekade i lite olika riktningar, åtminstone om man ska gå på trender och på statistik. Å ena sidan var LSK inför matchen inne i en bra period, med två raka segrar. Å andra sidan är LSK:s trend mot Norrby de senaste åren rent ut sagt horribel och fyra raka förluster har inkasserats utan att man egentligen aldrig varit nära boråsarna vid något av tillfällena. Å tredje sidan hade Norrby inlett säsongen utan seger under de första åtta omgångarna, varav sju raka oavgjorda. Således fanns det omen som pekade både i riktning mot ett, kryss och två. Men fotbollsmatcher börjar som bekant alltid med 0-0 och ofta är det små marginaler som avgör.
Just små marginaler är inget Norrby IF och tränare Tobias Linderoth är kända för att spela med. Linderoth vill av tradition att hans lag gärna kommer till snabba avslut och stoppar eventuella omställningar högt upp i banan (med de medel som nu krävs) för att kunna landa lugnt och rätt i positionerna och försvara målet med hela laget. Så skulle också matchbilden komma att arta sig idag. Under matchens första tio minuter var det mesta att rapportera om i kreativ väg ett antal framstötningar signerade alltid lika frejdige Issaka Seidu på LSK:s vänsterkant. Hemmalagets försvar var dock som tidigare nämnts väl samlade och muren av blåklädda blev något för tuff att forcera även för en spelare av Seidus kaliber. Istället dök första målchansen, om än en halvchans, upp på LSK:s högerkant där tekniske Jamie Bichis tog meter på meter på offensiv planhalva, väggspelade med Julius Johansson och via flipperspel i utkanten av straffområdet landade bollen för ett volleyläge för Johansson, som drog bollen högt och brett. Farligare skulle det bli några minuter senare när Bichis efter några anfallsförsök från LSK som fastnat i den blå väggen återigen slet sig loss och kunde från sin vänsterkant spela bollen snett inåt bakåt via Charlie Axede till Kevin Liimatainen som försökte rulla in bollen vid ena stolpen men avslutet gick strax utanför när 12 minuter var spelade.
Bollen hade för det mesta LSK men chanserna, eller åtminstone avsluten, hade Norrby under den första halvtimmen. Ytterligare fyra skottförsök från straffområdeslinjen fick vi se innan klockan tickat upp på 30 minuter. Tre av dessa gick högt och vitt medan det fjärde gick via blocket till en hörna som sånär blev farlig. LSK hade under samma tidsperiod svårt att vinna bollen högt upp i banan och anfallsförsöken som byggdes upp bakifrån slutade ofta med ett inspel som fastnade på ett utsträckt norrbyben. En första försmak av att komma riktigt nära skulle uppstå i minut 40 när Alfons Borén tillfälligt växlat kant och som del i en fint försökte lyfta bollen över norrbys högerback Aldin Nedzibovic men bollbanan avbröts av Nedzibovics arm. Frisparken någon halvmeter till vänster om straffområdet var kanske i något för skarp vinkel för att gå direkt på mål, hur som helst gjorde Danne Lagerlöf åtminstone ett gott försök och frisparken seglade strax över mål.
Lagerlöf skulle få en ny chans någon minut senare, den här gången som passningsläggare. Ett norrbyanfall (yes, på deras vänsterkant) slutade med att Lagerlöf ganska lätt kunde bryta Bichis passning in i banan och lyfta bollen upp på LSK:s högerkant där Lukas Corner hamnade i duell med Norrbys Johannes Engvall. Corner störde Engvall såpass att den senare sparkade hål i luften och David Frisk kunde gå i den fria ytan som uppstod där bakom. Corner själv sökte upp ytan snett inåt bakåt sett med Frisks ögon, vilket också Frisks ögon noterade eftersom Frisks fötter serverade Corner i läget. Corner förhastade sig inte, utan lät försvarande Vidar Svendsén falla ut i ett försök att blockera avslutet medan Corner istället för att avsluta direkt flyttade bollen någon meter i sidled och därmed fick öppet läge att placera in den. För tredje matchen i följd hade LSK gjort matchens första mål! Inte helt otippat gav målet laget energi och minuten senare lyckades Borén, återigen på tillfälligt besök på vänsterkanten, rycka ifrån hela den blåvita backlinjen och komma fri med målvakten. Vinkeln blev dock för snäv och det som återstod av den kunde målvakt Banozic täta till. In i halvtidsvilan således ännu en gång med en 1-0-ledning.
Energin från målet höll kanske inte riktigt i sig in i andra halvlek och det var Norrby som inledde hetast med en djupledsboll som sånär friställde en hemmaspelare och ett skott i bra läge vid straffområdeskanten som gick strax utanför efter fint förarbete av gamle GAIS-talangen Julius Johansson. Bollinnehavet hade fortsatt grönvitt mest av, men Norrby hade krupit lite, lite närmare och fick ca 10 minuter in på halvleken iväg sitt första skott på mål. Ett ganska hårt och välplacerat sådant, men Lukas Eriksson fick det att se enkelt ut när han hann ner mot stolpen och limmade avslutet. Matchens första varning fick vi också se efter timmen spelad. Detta trots att matchen varit ganska fysisk (särskilt från hemmalagets sida). Ett uppspel längs högerkanten möttes av Borén som la tillbaka bollen på Corner. När Borén skulle ta en ny yta blev han omkullkastad av en norrbyspelare helt utan tanke på boll. Domaren visade fördel och även Corner blev lagd omkull innan bollen återigen nådde Borén som ännu en gång blev fälld. Borén fick nog och konfronterade sin motspelare. Kortet kom följaktligen upp och tilldelades… Borén.
I perioden strax därefter genomfördes två byten. I LSK kom Jonathan Liljedahl in istället för Borén medan Norrby bytte in Olle Backlund mot lagkaptenen Svendsén. Att Backlund skulle bli besvärlig från sin högerkant stod klart ganska tidigt då han gick ett antal ganska jämna duster mot Seidu. En som troligen noterat samma sak var Ivan Maric som i den 70:e minuten stötte ut för att hjälpa lagkamraterna i kampen. Resultatet blev dessvärre att han rev omkull Kevin Liimatainen och vi hade en norrbyfrispark i ett ganska beskedligt läge, mitt på offensiv planhalva. Leveransen av frisparken stod vänsterbacken Ture Spendler för och den var perfekt. Två spelare hade smugit sin in bakom ryggen på Gideon Mensah och ingen LSK-spelare hann med att plocka upp dem. Högst nådde den andre ytterbacken Nedzibovic och kunde styra in djupledsbollen vid den bortre stolpen.
Precis som LSK fick energi av sitt ledningsmål fick Norrby det av att kvittera. Och det var Spendler som visade vägen. Ganska direkt efter avspark bröt han ett uppspel ut på högerkanten, hittade ett väggspel och fick tillbaka bollen på kanten utanför offensivt straffområde. Återigen stod han för ett precist inspel när han träffade Azeez Yusuf som kunde ta ner bollen och trycka in den i mål från nära håll. Problemet för Norrby var att Yusuf tog hjälp av armen för att ta ner inlägget och inget mål den gången. I samband med det bortdömda målet utgick 1-0-skytten Corner och ersattes av Isaac Shears. I vilket fall var vi nu inne i en period av matchen där Norrby för första gången kändes som att de hade mer energi än LSK. När matchuret nått 80 minuter bet sig boråslaget för första gången fast ordentligt i ett anfall. Trots att LSK såg ut att vinna bollen vid ett par tillfällen var norrbyspelarna där och var glödheta i duellerna och vann tillbaka den. Orkestrerade var man av Spendler på den ena kanten och Backlund på den andra. Det var också Backlund som från snäv vinkel kunde sula bollen upp i ribban efter några kortpassningar till höger i straffområdet. Bollbanan sådan att den fortsatt i norrbyägo kunde plockas upp av Julius Johansson nere vid kortlinjen till vänster. Johansson spelade bollen tillbaka till Spendler som inte i statistiken men väl i praktiken stod för sin andra målgivande passning för dagen (tredje om vi beaktar även bortdömda mål) när han hittade Bichis vid straffpunkten som även han stod för ett ribbskott. Den här gången hamnade returen i ryggen på Lukas Eriksson och två norrbyiter var kvickt framme och kunde stöta in bollen. Allra snabbast var mittback Engvall som noterades för målet.
På tio minuter hade så LSK gått från ett läge där ledningen kändes relativt trygg till att matchen helt glidit oss ur händerna. Fanns det något motdrag? Jensen försökte åtminstone med att omedelbart byta in Shakur Omar och Magnus Solheim istället för Ljung och Frisk. Några tappra försök gjorde de båda nyinbytta herrarna men när de grönvita väl nådde straffområdet var den försvarande blå massan alldeles för kompakt och inspelen antingen lite för lösa eller lite för långa. Norrby kunde därmed ganska komfortabelt hålla undan under den knappa kvart de var i ledning. Rättvist? Svårt att säga. Men onekligen var det så att inhopparen Olle Backlund tillförde något alldeles extra för Norrby och gjorde att de kunde anfalla på båda kanter, vilket blev besvärligt för LSK. Oavsett håller den dystra trenden mot Norrby i sig även om detta kanske paradoxalt nog var ett fall framåt i den kategorin, då vi vid bortamötet i fjol aldrig var nära att hota boråsarna. Solklart är i alla fall att de två raka bortamatcherna är över och att nya tag får tas hemma mot Varbergs BoIS vid samma tid om en vecka.
Startelva (4-2-3-1):
E. Reljanovic, G. Mensah, I. Maric, I. Seidu
D. Lagerlöf, F. Ambroz
A. Borén, D. Ljung, D. Frisk
L. Lindholm-Corner
C. Hogg, J. Liljedahl, M. Uzel, S. Omar, I. Shears, M. Solheim, S. Adrian, H. Borstam, A. Zackrisson-Ljung
NÄSTA HEMMAMATCH:
