Den på förhand stentuffa bortamatchen mot ex-allsvenska Östers IF skulle sluta i ett målkalas där LSK stod för samtliga mål. Förvisso föll ett av målen i egen kasse men en 4-1-seger höll smålänningarna på behörigt avstånd. Gamle LSK:aren Linus Carlstrand hölls stången av ett tryggt Ljungskileförsvar och vi fick se ytterligare fyra spelare göra sina första mål för säsongen, däribland förre Österspelaren Daniel Ljung och april månads spelare i Superettan, Issaka ”Baba” Seidu. Segern gör att LSK på tre dagar mer än fördubblat sin poängskörd och kliver upp på en tiondeplats med tio poäng, tio olika målskyttar och tio gjorda mål totalt.
Det fanns onekligen en liten snackis inför matchen. Vilken släkt skulle vara värst? Frågan har sitt ursprung dels i det faktum att Linus Carlstrand, en av hjältarna under LSK:s uppflyttning under 2025, löstes från IFK Göteborg för 3 miljoner av Östers IF i vintras. Dels i det faktum att Daniel Ljung valde att gå på andra hållet under transferfönstrets sista dagar. Svaret skulle bli väldigt tydligt, men vi håller lite på det tills vidare. Det täta matchandet med två matcher på tre dagar kräver förstås en del rotationer. Matchhjälten från senast, Mehmet Uzel, fick inleda på bänken och Issaka Seidu startade som vänsterback. Som vänsterytter var David Frisk tillbaka i elvan medan Lukas Corner fick fortsatt förtroende centralt i anfallet. Övriga känner vi precis som i fallet med Corner igen från den elva som besegrade Sundsvall på torsdagen.
Våra tre senaste motståndare har fokuserat på att ligga tätt i positionerna och inte ge LSK några ytor, till priset av ett mindre framåtlutat spel. Tydligt var att Östers IF hade tänkt sig spela på ett helt annat sätt. Här var det omedelbart försök att sätta högt bolltempo med mycket folk på offensiv planhalva och bollen upp mot allsvenskt meriterade Carlstrand och Oscar Uddenäs samt mot Samuel Burakowsky, på lån från Champions League-succén Bodö/Glimt. Priset för detta lite mer riskartade spel är förstås att ytorna bakåt blir större när man väl tappar bollen. Och vårt LSK är erkänt duktiga på att utnyttja just såna ytor. Detta visade sig redan någon minut in i matchen när Seidu kunde bryta en passning på egen planhalva och ta med sig bollen för att servera Frisk till vänster i straffområde som siktade mot bortre krysset, men skottet något för högt. Strax därefter hettade det nästan till på motsvarande sätt åt andra hållet när Gideon Mensah la en lite för snål pass i backlinjen som hemmalagets Filip Olsson kunde fånga upp och väggspela med Uddenäs och därmed få tillbaka bollen inne i straffområdet. Mensah var dock sin vana trogen snabb tillbaka in i situationen och kunde gå in och bryta bollen innan Olsson hann göra något med den.
Det var dock inget snack om att det var LSK som var hetast framåt inledningsvis. Den som visade sig allra hetast var kanske Daniel Ljung som först fick bollen i ett bra läge till höger i straffområdet efter en genomskärare signerad Alfons Borén. Touchen blev dock en aning lång och försvarande Sebastian Starke Hedlund hann emellan och stötte undan bollen. Strax därefter fick Ljung bollen av Seidu och klackade till Frisk som fick dra på sitt andra skott för dagen, den här gången strax utanför första stolpen. Efter dessa försök att kalibrera in sig skulle vi få bevittna LSK:s snabbaste mål för året. Efter några halvsvettiga situationer i LSK:s straffområde slutade en hörna med en inspark som Lukas Eriksson satte igång snabbt och kort till Gidde Mensah. Gidde skickade bollen upp mot mittcirkeln där Corner droppade ner med Starke Hedlund som ryggsäck men trots detta fick iväg en skarv ut på högerkanten där Borén kunde plocka upp bollen. Trots att Borén var bollförande kunde Dennis Olsson på högerbacken inte hänga med och Borén kunde löpa sig fri med Lundahl Persson i östermålet. Lundahl Persson var förvisso på bollen som Borén rullade in mellan hans ben, men inte bättre än att bollen ändå letade sig in i nätet.
Det syntes att Öster inte hade tänkt låta målet störa rytmen då man fortsatte att gnugga sitt snabba passningsspel framåt. Dock utan att få några större ytor. Burakowsky till höger var den som i högst grad visade framfötterna hos de rödblå, men det var alltid något i den sista (eller näst sista) passningen som inte riktigt satt som den skulle, och det blev på sin höjd mest olika grader av tumult i LSK:s straffområde. Detta förstås också mycket tack vare att Mensah och Ivan Maric inte gav smålänningarna (nåja, Carlstrand är uppvuxen i Kungsbacka och övriga två i sydvästra Skåne) många millimeter att jobba på framför mål. Det skulle dröja nästan fram till minut 35, när ett bolltapp från LSK gjorde att hemmalaget kunde spela ut bollen på vänsterkanten där Burakowsky återigen var i farten. Ytan var såpass stor att han kunde ta med sig bollen och skära in på egen hand innan han drog på ett avslut mot bortre stolpen. Skottet var inte tillräckligt välplacerat utan kunde tippas undan av Lukas Eriksson. Sinnesnärvaro i situationen även från Gidde som hade kunnat sätta ut ett ben och styra avslutet men insåg att Eriksson hade koll på bollen. Under halvlekens sista tio minuter fanns egentligen bara ett yttersideskott från Uddenäs mot närmsta stolpen att rapportera om. Eriksson hade fin koll på det också och lät bollen landa utanför.
För andra matchen i år och för andra matchen rad gick så LSK in i andra halvlek med en 1-0-ledning. Känslan var väl dock lite annorlunda vad gäller fortsättningen gentemot senast. 1-0 i en tillknäppt tillställning mot Sundsvall kändes redan i halvtid som att det skulle kunna bli slutresultatet. Här i Växjö var det så pass öppet att det kändes som att det borde bli åtminstone ett par mål till. Och den öppna matchbilden skulle hålla i sig. Efter flipperspel på mittplan kunde Mensah slå ut bollen på Seidu till vänster på mittlinjen. Seidu klev sin vana trogen på på egen hand tills han kom in i straffområdet där han blev styrd åt höger, tog luckan och drog till med ”fel fot” (den högra) mot första stolpen där målvakt Lundahl Persson hann ner och limmade bollen. Ytterligare rabalder på mittplan minuten senare efter ett österinkast på egen planhalva skulle resultera i att Ambroz och Lagerlöf i samfälld sak jobbade fram bollen till Ljung ute till höger. Ljung hittade Corner som hade två rödblå emot sig och en tredje som stod redo att blockera ett inspel, men lyckades trots detta rycka ner till kortlinjen och spela in bollen till en fri Ljung som hade hunnit fram till målgården där han kunde sätta till foten och lätta bollen över österkeepern. Mer yviga målgester har skådats då Ljung valde respekten mot sin förra klubb och lät medspelarna fira i hans ställe.
Hade vi då svaret på frågan vems släkt som är värst. Inte riktigt än. Som svar på målet fick hemmalaget för kanske första gången in en boll över LSK:s backlinje från Daniel Ask för Carlstrand att löpa på. Trots detta blev det lite för ont om tid för Carlstrand som var tvungen att dra till tidigt när en inrusande Mensah kom närmare och närmare. Avslutet på halvvolley blev för rakt på och Eriksson kunde enkelt greppa bollen. Istället höll Seidu på att avgöra matchen när han fick chansen efter eget initiativ att dra till med vänstern. Lundahl Persson fick dock ut en arm och kunde trycka ut bollen till hörna. Det faktum att LSK gick ut i andra halvlek och snabbt fick upp Öster i brygga gick dock inte att komma bort ifrån, och vems släkt som var värst avgjordes minuten senare när Maric och Mensah vann varsin duell mot Carlstrand och Max Mölder på tränarbänken tyckte att Carlstrand gjort sitt för dagen. Matchen i sig var däremot självklart inte avgjord med gissningsvis bortåt 40 minuter kvar att spela om det.
Med 35 minuter kvar att spela hade också 1-0-skytten Borén och dubbla assistmakaren Corner spelat färdigt. In i deras ställe kom Jonathan Liljedahl och Isaac Shears. Öster, som var så illa tvungna, svarade med att flytta fram sina positioner. Några chanser värda namnet hade man trots högt bollinnehav svårt att skaka fram. Åtminstone fram till den 69:e minuten när Burakowsky petade bollen vidare till nyinbytte Raymond Adjei som drog till ett lågt pressat skott mot bortre stolpen (misstänkt via LSK-ben) och klockrent i densamma innan den studsade ut till en offsidestående Uddenäs. Resultatet var dock alltjämt 2-0 till grönvitt, för tillfället utan bud på mer, och minst 20 minuter kvar hade vi att spela. Öster kröp närmare när ett överlångt inlägg nådde Uddenäs på bortre som kunde nicka bollen förbi Lukas Eriksson. Ivan Maric var dock sin vana trogen positionssäker och kunde ta bort bollen strax innan mållinjen. Uddenäs var dock inte riktigt klar där och i anfallet efteråt kunde han sticka in bollen till en korslöpande Matias Tamminen som slog in ett inspel framför mål. Gidde var tvungen att agera snabbt då han inte kunde veta vad han hade bakom ryggen och sträckte ut foten för att täcka undan. Tyvärr blev resultatet att bollen rullade in i eget mål och det var verkligen match igen.
Mehmet Uzel stod och gjorde det sista av uppvärmningen och fick se målet från sidlinjen. I och med spelavbrottet som följde ersatte han Frisk och Seidu fick ta ytterplatsen till vänster medan Uzel gick in på sin vanliga plats i backlinjen. Skulle då Öster flytta fram sina positioner ytterligare i jakten på poäng. Nja, det blev väl snarare tvärtom och matchen återtog snarast sin ursprungliga form där Öster stod för bollinnehavet men mest skapade hörnor och lite halvfarliga situationer av oreda i LSK:s straffområde. Chanserna stod i sin tur LSK för. En vunnen frispark på egen planhalva och Lagerlöf drog iväg en yttersida i djupled där Liljedahl kunde låsa fast bollen och till sist få en hörna. Hörnan slogs kort till Reljanovic som hittade in med ett instick till Ljung till höger i straffområdet. Shears visade sig och österförsvararna (fem till antalet) blev extremt fokuserade på att stänga in Ljung och Shears. Resultatet blev att ytan snett inåt bakåt blev helt sopren och där kunde Lagerlöf helt ostört ta emot passningen och placera in bollen vid bortre stolpen till 3-1. Uppförsbacken för smålänningarna var alltså minst lika brant igen och tiden betydligt knappare.
Uppförsbacken skulle också inom kort förvandlas till en ravin. Ytterligare en tilltrasslad situation på mittplan var upprinnelsen, där Uzel gick vinnande ur flera närkamper och bollen snappades upp av Seidu. Från mittcirkeln till straffområdet hade Seidu fri gata och var måhända lite förvånad själv att ingen av försvararna attackerade honom. Retfullt enkelt kunde han rulla in bollen mellan benen på en försvarare och in vid bortre stolpen från 10-12 meter. Målet var grönvitts tionde för säsongen, och inte nog med det. Seidu blev LSK:s tionde(!) målskytt för året då samtliga mål gjorts av olika spelare. I och med målet fick även Shakur Omar och Hugo Borstam känna på matchen när de ersatte Ljung och Ambroz. Nämnde Omar hade inga större problem att strax därpå ta sig igenom och få på ett avslut mot bortre stolpen som Lundahl Persson fick sträcka ut på. Lite för lätt var det väl också när Ask och Tamminen fick varsitt friläge som Lukas Eriksson fick glänsa på, men det har ju en tendens att bli så när alla vet med sig att matchen är avgjord.
Segern var minst sagt välbehövlig och gör att LSK lyfter från bottenskiktet och ansluter sig till det långa kopplet av mittenlag som löper åtminstone mellan plats 6 och plats 13 där åtta lag i skrivande stund samlas inom ett tvåpoängsspann. Vidare var också spelet som visades upp ett trendbrott jämfört med de tre senaste matcherna och det var inte bara resultatmässigt som dagens match liknade segern mot Helsingborgs IF. Nu är det återigen dags för en lite längre vila utan match mitt i veckan. Istället är det ännu en bortaresa som väntar nästa helg, om än en av säsongens närmaste. Norrby IF och Borås Arena väntar på lördag och vi hoppas att vi kan få fortsätta vår fina trend då.
Startelva (4-2-3-1):
E. Reljanovic, G. Mensah, I. Maric, I. Seidu
D. Lagerlöf, F. Ambroz
A. Borén, D. Ljung, D. Frisk
L. Lindholm-Corner
C. Hogg, J. Liljedahl, M. Uzel, S. Omar, I. Shears, M. Solheim, S. Högblom, H. Borstam
NÄSTA HEMMAMATCH:
